|
I en ledarartikel i Infobladet Läkare mot kärnvapen Nr 67, december 1996, diskuterar Gunnar Westberg de tre skeenden under det senaste året, som gör att det framstår som möjligt att uppnå en kärnvapenfri värld:
Om femton år eller så?Tre händelser under det gångna året ger oss gott hopp om att kärnvapnen skall kunna fullständigt avskaffas inom en rimlig tid:
Provstoppsavtalet, CTBT, som kommenterades i förra Infobladet, oktober 1996, är än så länge ett ofullkomligt avtal. USA håller på att bygga ett laboratorium, The National Ingition Facility där man får möjlighet att i laboratorium testa kärnvapen. Det starkaste skälet till att anläggningen byggs är rimligtvis att man vill behålla kompetensen: Behövs folk som kan bygga nya kärnvapen i framtiden skall konsten inte vara bortglömd. Tilltron till en värld utan kärnvapen, som kärnvapenmakterna upprepade gånger lovat att man skall arbeta för, är uppenbarligen inte stor. Frankrike satsar på en liknande anläggning, för en kostnad av ungefär tio miljarder franc, för att behålla kunskaperna om hur man bygger franska kärnvapen. Byggandet av dessa laboratorier angavs som ett starkt skäl för att Indien inte ville skriva på provstoppsavtalet. Om denna vägran skulle leda till en kärnvapenspridning till nya länder, skulle man kunna säga att laboratorierna skapat det hot som motiverar deras existens. Det finns dock gott hopp om att Indien till slut accepterar avtalet. Rubriken "Provstoppsavtalet föll på mållinjen" i förra Info-bladet kanske var för pessimistisk? I vart fall slipper vi se nya sprängningar i Mororoa, Semi-Palatisnk och Nevada under detta sekel. Den andra händelsen, utslaget från den internationella domstolen i Haag, var mycket tydlig: Kärnvapen är olagliga! Enhälligt uttalade man att det åligger kärnvapenmakterna att slutföra förhandlingar om kärnvapnens slutliga avskaffande. Tio domare av totalt fjorton ansåg dessutom att man inte kunde beskriva en situation där hot om eller användande av kärnvapen skulle vara förenliga med folkrätten. Detta innebär alltså att stormakternas doktrin om kärnvapenavskräckning strider mot de regler som gäller vid internationella väpnade konflikter. Vi i yrkesgrupper mot kärnvapen har i domstolsutslaget en resurs att använda i opinionsbildningen. I Norge och i England har t.ex. framstående jurister framhållit att landets egna militärer riskerar att bryta mot de lagar som användes i NÅrnbergrättegångarna, om man förbereder användande av kärnvapen Det räcker inte med att hänvisa till att man lyder order...Som läkare kan vi påpeka att domstolen betonar att de enorma medicinska skadorna av varje användning av kärnvapen är den viktigaste grunden för deras olaglighet. Den tredje händelsen är Canberra-kommissionens rapport, som också presenterades i föregående nummer av denna tidning. Där beskrivs hur man steg för steg skall kunna avskaffa kärnvapnen under internationell kontroll. Den viktigaste faktorn i rapporten är auktoriteten hos deltagarna, ledande politiker och militärer. Rapporten förvånar mig framförallt av tre orsaker.
Michel Rocard, fransk premiärminister till för fem år sedan, har sett till att rapporten blivit översatt till franska, och den har lagts fram i Frankrikes senat. ƒr människan ett förnuftigt djur när allt kommer omkring? Jag får, som ordförande i SLMK, frågan av våra trogna 5000 medlemmar: Nå, hur går det med kärnvapenavskaffandet. Jag kan svara: Jo tack, ganska bra. Det finns äntligen hopp om att vi skall kunna vara av med skräpet, om sådär en femton år eller så. Vad som behövs är en stark och uthållig internationell opinion. Gunnar Westberg |
|
English | Innehåll | Om SLMK | Om IPPNW | Notiser Gästbok | Adresser | Svenska Läkaresällskapet 1997-02-09 |