Hur skadligt är utarmat uran?   Introduktion Utarmat uran (depleted uranium - DU) har åter blivit aktuellt i massmedia efter det att DU-vapen använts i Kosovo. Enligt tidningsuppgifter har sju italienska soldater dött av leukemi och fall av leukemi har också rapporterats bland franska, belgiska och holländska NATO-soldater som tjänstgjort på Balkan. Senast frågan om DU-vapen var aktuell var vid diskussionerna om det s.k. Gulfkrigsyndromet (se Infobladet 1999:79). I en pressrelease från Världshälsoorganisationen 1 februari 2001 meddelas att de medicinska effekterna nu ska utvärderas efter Gulfkriget och krigen på Balkan. Tjugo miljoner dollar ska satsas under en fyraårsperiod. Redan i november förra året deltog emellertid Statens Strålskyddsinstitut i en undersökning i Kosovo där man hittat utarmat uran på sju av elva undersökta platser. En rapport om mätningarna kommer att publiceras under mars månad. Vad vet vi då idag om de medicinska effekterna av utarmat uran? Kan de uppmärksammade leukemifallen bland soldaterna förklaras med de DU-förstärkta vapen som använts? Vad är DU? Naturligt uran innehåller 0,7% uran-235, 99,2% uran-238 och resten är andra uranisotoper. Vid tillverkning av kärnkraftsbränsle anrikar man uran-235. Restprodukten blir utarmat uran, fattigt på uran-235. Utarmat uran är en silvergrå metall med hög densitet, 1,7 gånger tyngre än bly, och innehåller 0,2% uran-235 och 99,75% uran-238. Vid det naturliga sönderfallet bildas a-, b-, g- och röntgenstrålning och aktiviteten är ungefär hälften av den i naturligt uran. Den rikliga tillgången, det låga priset och den höga tätheten gör att utarmat uran kan användas som barlast i flygplan eller fartygskölar, till strålskydd och i vapen. Den pansarbrytande förmågan är inte bara en effekt av tätheten utan också av att den antänds vid en träff så att stålet smälter. Det räcker med en temperatur på bara 600-700° C för att uranet ska självantända. Då det brinner bildas fina partiklar av olika uranoxider där majoriteten av partiklarna har en diameter på 1-5 mm. Det är främst soldaterna som utsätts, men partikelmolnet kan också spridas med vinden. Ett schweiziskt laboratorium annonserade i januari 2001 att de funnit små mängder plutonium och uran-236 i amerikansk ammunition från Kosovo. Detta skulle i så fall tyda på att även upparbetat kärnbränsle kommit till användning. Plutonium är ett av de giftigaste ämnen mänskligheten känner, men dess betydelse i det här sammanhanget är det ännu för tidigt att utvärdera. Medicinska effekter Utarmat uran har en dubbel toxisk effekt, dels en kemisk giftighet och dels en som beror på att det är ett radioaktivt material. Det är främst inhalation som utgör en fara, då upptaget via magtarmkanalen är lågt och då det inte sker något absorbtion via oskadad hud. Partiklar mindre än 5 mm kan fastna i lungorna och inhalation ökar därmed risken för lungcancer och vid höga doser finns en risk för lungfibros. Inandade partiklar kan från lungorna komma ut i blodbanan och färdas till andra organ där den njurtoxiska effekten är mest dokumenterad. Det finns även en möjlighet att utarmat uran på detta sätt kan ge upphov till andra maligniteter som leukemi, men risken för detta är omtvistad. Upptaget är lågt i könskörtlarna och det är osäkert om det den vägen kan orsaka missbildningar. Medicinska undersökningar Under Gulfkriget träffades av misstag nio amerikanska pansarvagnar av de egna projektilerna. Av de överlevande besättningsmännen har 29 stycken följts upp och jämförts med 38 för uran oexponerade soldater från Gulfkriget. Sju år efter exponeringen hade de uranexponerade soldaterna statistiskt förhöjda halter uran i urinen jämfört med de oexponerade soldaterna. De 15 soldater som hade kvarvarande metallfragment i mjukdelarna hade en högre utsöndring och av dessa genomgick 9 helkroppsmätning. Den årliga effektiva dosen uppskattades utifrån mätningarna till 0,1-1 mSv per år. Fem av de DU-exponerade soldaterna uppvisade uran i spermaprov, men antalet prov var för litet för att utvärdera eventuella effekter på spermiernas kvalitet. Samtliga soldater genomgick noggranna medicinska undersökningar med bland annat sex olika njurparametrar där dock ingen av dessa utföll statistiskt signifikant i jämförelsen mellan grupperna. Samtliga njurparametrar var känsliga för tidig skada, men då skillnaden mellan gruppernas medelvärden var väldigt liten hade det krävts mycket större grupper för att kunna påvisa en skillnad. En statistik skillnad fanns däremot i de datorbaserade neuropsykologiska testerna där snabbhet och uppmärksamhet var nedsatt i den exponerade gruppen och korrelerade till kroppsbelastningen av uran. Gulfkrigsyndromet Soldaterna från Gulfkriget 1991 och nu NATO-soldaterna från Balkan har rapporterat en rad olika symptom, som av en del tillskrivits användningen av utarmat uran i krigen. En del av dessa symptom har inte tidigare förknippats med sådan exponering. Uppskattningen av hur mycket utarmat uran som använts i Gulfkriget varierar mellan 300 och 800 ton och i Kosovo från 300 kg upp till 9,5 ton. Soldaternas exponering har varit komplex där själva krigssituationen förstås varit en stor stressfaktor varför posttraumatiskt stressyndrom kan vara en möjlig förklaring i vissa fall. Under Gulfkriget vaccinerades soldaterna med vaccin, som tidigare inte använts i så stor skala, inför en befarad användning av biologiska vapen. Stora mängder organiska fosfater användes inuti tälten mot skadeinsekter. Soldaterna utsattes för rök från brinnande oljekällor, innehållande sot och polyaromatiska kolväten som är carcinogener. Bombning av irakiska militärförråd kan ha frigjort både nervgas och senapsgas där den senare skadar DNA, är carcinogen och en potentiell orsak till missbildningar. I fallet med de italienska NATO-soldaterna har man framfört att bränslet till de använda fordonen kan ha innehållit höga bensenhalter som de utsatts för via avgaserna, bensen som är välkänt för att kunna orsaka leukemi. Slutsatser Utarmat uran har dubbel verkan då det dels är njurtoxiskt och dels är stråltoxiskt med främst lungskador som följd. Största faran utgörs av inhalation av rök som bildas vid förbränning. Inom de närmaste veckorna kommer mer information om spridningen av utarmat uran i Kosovo och eventuellt innehåll av plutonium i vapnen. Långtidseffekterna av utarmat uran är inte helt kända; de carcinogena egenskaperna ska nu undersökas. Det kan finnas flera orsaker till Gulfkrigsyndromet och till det nuvarande nedsatta hälsotillståndet bland NATO-soldater som tjänstgjort på Balkan. De aviserade medicinska utredningarna från Världshälsoorganisationen och från Italien kommer förhoppningsvis att bringa mer klarhet om riskerna med utarmat uran. MARTIN TONDEL martin.tondel@slmk.org   Källa: McDiarmid MA et al. Health effects of depleted uranium on exposed gulf war veterans. Env Res 2000;82:168-180. SSI news. Volume 8, December 2000. (pdf dokument på http://www.ssi.se)   Infobladet Läkare mot kärnvapen - Nr 84 - March 2001 Innehållsförteckning LMK 84

Bengt Lindell