"Aiming for prevention" Rapport från en internationell konferens om handeldvapen IPPNW höll 28-30 september 2001 en internationell konferens i Helsingfors med ämnet "Aiming for prevention" - International medical conference on Small Arms, Gun violence and Injury med ca 225 deltagare från hela världen, varav de flesta läkare. Dessutom deltog en hel del samhällsvetare samt representanter för FN:s avdelning för nedrustning, UNICEF och chefen för WHO:s vålds- och skadepreventionsprogram. Det var det första större möte i detta ämne som IPPNW organiserade. Som värdar stod PSR Finland (Physicians for Social Responsibility). Liksom flera av de nationella föreningarna inom IPPNW har den finska ett bredare mandat än SLMK, som endast arbetar med kärnvapenfrågor. I New York hölls i juli 2001 en FN-konferens som handlade om den olagliga handeln med lätta vapen. FN:s sändebud Dr Honwana redogjorde för denna konferens. Tidigare har de olagliga småvapnen huvudsakligen räknats som ett militärt problem. Nu belystes i stället det civila samhällets problem och kostnader. Det talades om ett folkhälsoproblem. Både American Rifle Organization och USA förhindrade en skarpare skrivning i konferensens slutdokument som blev politiskt, och icke bindande. Konferensen resulterade också i ett uttalande, "A programme of action", se faktaruta. Konferensen i Helsningfors kan ses som en fortsättning av FN-konferensen. Med handeldvapen eller lätta vapen menas vapen som kan bäras och användas av en person. Antalet handeldvapen i världen är okänt; siffror som 500 miljoner nämns. Tillverkning pågår i en rad länder inom ramen för dessa länders behov av väpnade säkerhetssystem. Ca 50 % av dessa legala vapen försvinner snart ur myndigheternas kontroll och vandrar vidare till kriminella, till privata vaktbolag, till upprorsgrupper, markägare, klanledare och barnsoldater. Under senare år har väpnade konflikter dödat cirka 300 000 personer per år, de flesta civila. I dessa konflikter är det handeldvapnen, som orsakar de flesta dödsfallen. Ytterligare 200 000 människor har dött av skottskador i samband med mord, rån, självmord och olyckshändelser. Sambandet mellan vapeninnehav och risken för väpnat våld belystes i studier från Finland, USA och Canada. I Finland fanns tidigare skjutvapen i 40 % av hushållen. Antalet självmord med skjutvapen beräknades till 10-12 per 100 000 män och låg över antalet i länder med färre vapen i hemmen. Ett preventionsprogram från 1986 har visat att minskad tillgänglighet minskar antalet våldsamma självmord. Mord och självmord med skjutvapen är fyra gånger vanligare i USA än i Canada, rimligen beroende på den större mängden handeldvapen i USA. En kirurg från staden Cali, Colombia berättade att det finns ca 1 500 lagliga vapen i civila händer i landet och cirka 5 miljoner olagliga! Antalet mord har de senaste åren officiellt legat runt 30 000 per år, dessutom förekommer cirka 20 000 beväpnade kidnappningar. Underrapporteringen anses vara betydande. Universitetssjukhuset i Cali har fått bygga ut en stor traumaavdelning för att bättre ta hand om alla skottskadade. Från oljelandet Nigeria rapporterade Dr Owens Wiwa om ett lokalsamhälle som beväpnats i och med oljeindustrins konflikt med markägare. "Vi tillverkar inga vapen, det är olagligt att bära vapen, nu finns en miljon handeldvapen i vårt land och antalet skjutna i vårt område är nu mer än 500. Tre lokala sjukhus har stängts på grund av lokalbefolkningens rädsla för väpnade rån nattetid." Dr Olive Kobusingye, Uganda, chefskirurg och chef för The Injury Prevention Initiative of Africa, redogjorde för den enorma belastning på sjukvården som skottskadorna innebär i hennes land där läkartätheten är 1:25 000 invånare. De få kirurger som finns måste till stor del utnyttjas för att ta hand om dessa skador. Skottskador och dödsfall i samband med skjutvapen är nu vanligare än trafikolyckor. Sambandet mellan narkotikahandel, som i sin helhet är illegal, och vapenhandeln som initialt är legal och därefter dyker ned i illegalitet, belystes från bl a Kenya och Somalia. Polisens betydelse för den personliga säkerheten lyftes fram. Kollapsande stater och underbetalda poliser bidrar till illegal vapenhantering. I Nairobi i Kenya hyr polisen ut sina tjänstevapen till den som kan betala. I USA visar en undersökning att mer än 35 % av Texasborna anser att det är riktigt att använda skjutvapen mot en inbrottstjuv, och då inte bara för att försvara det egna livet. 70 % av tonårspojkarna i en skola ansåg att det var helt i sin ordning att döda en inkräktare. Utdrag ur "A programme of action" från New York-konferensen om handeldvapen i juli 2001 På nationell nivå skapa lagar, om de inte redan finns, om produktion, export, import och transit av handeldvapen identifiera grupper och individer som håller på med olaglig vapenhantering och sedan lagföra dem se till att militären, polis och andra grupper som har rätt att bära vapen förvarar sina vapen på ett säkert sätt ta särskild hänsyn till barns behov under väpnade konflikter På regional nivå skapa regionala överenskommelser om illegal vapenhandel skapa regionala överenskommelser för tullmyndigheter uppmana regioner att skapa mer transparens för att motarbeta illegal vapenhandel På global nivå samarbeta med FN om de vapenembargon som säkerhetsrådet beslutat om uppmuntra avväpning och demobilisering efter väpnade konflikter uppmuntra till samarbete mellan tullmyndigheter och Interpol stödja en dialog och en fredskultur genom att uppmuntra undervisning och program som ökar medvetenheten i samhället om problemen med illegal vapenhandel. Den totala avsaknaden av tillit till det civila samhället, staten och polisen uppges också vara anledning till privat beväpning i en lång rad länder. På skilda håll i världen, t ex i Cali, Colombia, i städer i Sydafrika och i Rio i Brasilien försöker man skapa vapenfria zoner, zoner där det är förbjudet att bära vapen, för att på så sätt skapa större trygghet hos befolkningen. En antropolog från Brasilien, Ruben Cesar Fernandes, presenterade ett projekt från Rio de Janeiros fattiga områden, där incidenssiffran för dödsfall i gruppen män 15-29 år är 239 per 100 000. Där har polisens roll förändrats genom decentralisering och förtroendeskapande åtgärder. Den 24 juni 2001 förstördes 100 000 insamlade vapen under en fredsceremoni. Projektet fortsätter. Det påpekades av flera talare att man borde betrakta handeldvapnen ur ett folkhälsoperspektiv. Dr Etienne Krug från WHO berättade att i USA beräknas sjukhuskostnaderna vara bara en liten del, ca 13 %, av de kostnader som uppstår i samband med skottskador. Förhållandet mellan skadade och dödade i vapenrelaterat våld är ca 3:1. Vad kostar det arbetsbortfall som blir konsekvensen, eftersom det oftast är unga män som är offren? Vad kostar rehabilitering av de mentala skador som uppstår? Dr Stephen Hargarten från Firearms Injury Center i USA ansåg, att man borde tala om en "produktrelaterad sjukdom" och jämförde med bilar och bilolyckor. Dock upplevde han, som flera av de andra talarna, att det var svårt att få gehör för denna syn på vapen och vapenskador. Några av talarna ville anlägga ett epidemiologiskt betraktelsesätt på handeldvapenspridningen och dess konsekvenser i termer som vektorer, proliferation, spridning, prevention, hälsokonsekvenser. Bristen på säkra data framhölls som ett problem. Mer fakta och bättre dokumentation av förövare, offer, vapen och skadebild behövs som en säkrare grund för ett skadepreventivt program. WHO arbetar på ett internationellt system för skaderapportering inom sjukvården. Även samhällsvetare borde involveras i denna kartläggning. Endast en talare, Cate Buchanan från Schweiz, vågade tala om en vapenfri värld som den enda säkra preventiva åtgärden. Några propåer om minskning av tillverkning av handeldvapen i världen var i övrigt inte aktuella under konferensen. I stället fokuserades frågorna på bättre vapenkontroll. Lagstiftning framhölls som mycket viktig, liksom behovet av internationellt samarbete. Även om lagstiftning i sig inte kan elliminera de illegala vapnen tydliggör den ändå normen i ett samhälle. Viktigt är att rättsväsendet verkligen lyckas beivra de lagbrott som begås. Ett förslag var att införa registreringsmärkning av varje vapen och även av kulor och ammunition så att tillverkare och ursprung kan spåras. Man betonade också vikten av att förstöra de vapen som samlas in vid avväpning efter väpnade konflikter, eftersom vapnen annars snabbt hamnar på avvägar. Ett exempel på ett medborgarinitiativ för striktare vapenlagar gav Dr. Mick North, Gun Control Network, England. Han redogjorde för det nätverksarbete som utfördes efter vansinnesdådet i en skola i Dunblane i Skottland år 1996. Förövaren dödade på mindre än tre minuter 16 barn, en lärare och sig själv; endast tre av skolklassens barn klarade sig oskadda. Dr Norths 4-åriga dotter var en av de mördade. Efter ett mycket intensivt arbete med insamling av namnunderskrifter och uppvaktning av parlamentets politiker kom 1997 en ny lag om "partial handgun ban". I maj nästa år hålls en internationell konferens om skottskadeprevention i Montreal. Då kommer handeldvapenspridningen åter på dagordningen. Det internationella medicinska etablissemanget har som alltid ett stort förtroendekapital och därmed ett stort ansvar för att verka för en säkrare och friskare värld. Det innefattar utrotandet av smittkoppor och polio, begränsning av tuberkulos och hjärt- och kärlsjukdomar. Det borde vara en självklarhet att också arbeta för en begränsning av handeldvapnens förödande effekter, ett mandat som givits oss under FN-konferensen om handeldvapen i juli 2001. ANNA KARIN KARLSSON Barnläkare, Stockholm ANNELI SCHMAUCH Allmänläkare, Umeå anneli.schmauch@slmk.org Infobladet Läkare mot kärnvapen - Nr 88 - mars 2002 Innehållsförteckning LMK 88

Bengt Lindell