Running title:
EU:s
och NATO:s roll
för den framtida
(o)säkerhetspolitiken
Kommer en framtida EU-armé att förfoga över kärnvapen? Hur ser NATO på säkerhetsläget i Europa? Detta var frågor som Gunnar Westberg och undertecknad hade med oss till dialogseminariet i Bryssel nyligen. Delegationen från IPPNW bestod av sammanlagt tio personer från åtta länder. På kort varsel hade flera viktiga personer från EU och NATO anmält förhinder varför man inte lyckades matcha vår delegation. Det blev trots det - eller kanske tack vare det - intressanta möten, mer informella än de brukar vara.
EU-armén
Vårt första besök skedde hos de brittiska representanterna för Political and Security Committee (Milcom) vilket är den militära avdelning som är direkt underställd ministerrådet och överordnad de militära befälhavarna. EU har ingen armé i dagsläget även om en överbefälhavare är utsedd. Enligt EU-Milcom ska en kommande armé bestå av 60 000 man och i första hand agera utanför EU-länderna t.ex. evakuering av EU-medborgare, humanitär hjälp eller för att bygga upp infrastrukturen i ett land (läs Kosovo, Makedonien). Freden ska säkras genom att hålla stridande parter isär och där skärmytslingar skett ska fredsframtvingade åtgärder kunna sättas in.
Men EU-armén ska alltså inte agera konfliktförebyggande. Man ska därmed ingripa i situationer där NATO inte har något uppdrag och där EUdiplomatin misslyckats. EU-armén ska inte bygga upp ett eget kommando utan förlita sig på de existerande inom de EU-länder som också är medlemmar i NATO. Därmed kommer det aldrig att bli aktuellt att underställa de brittiska eller franska kärnvapnen ett gemensamt EU-mandat. De brittiska representanterna deklarerade också klart att de tidigare neutrala länderna i EU (Finland, Irland, Sverige och Österrike) inte heller skulle kunna acceptera en sådan lösning. Aktionsradien för en EU-armé har diskuterats bli 4 000 km, från Bryssel räknat, eller vara obegränsad. När det gäller terroristbekämpning hävdade man att det var en politisk fråga och att man som militärer utför den uppgift man blivit tilldelad och med de medel som står till buds.
NATO mer politiskt
Med anledning av terroristattackerna i New York den 11 september och antrax-breven är NATO oroligt för sådana attacker i Europa och kommer därmed prioritera att installera detektorer för ABC-stridsmedel i medlemsländerna. Viktigt är också att kartlägga var och hur mycket biologiska och kemiska vapen som finns inom NATO, vilket man tydligen inte har full kontroll över idag.
I och med murens fall har NATO blivit en alltmer politisk organisation då de militära skälen för alliansen successivt avtagit. Politiseringen har också inneburit att kärnvapnen blivit mer politiska så att tröskeln höjts för användning i Europa. Numer är man istället angelägen att så långt möjligt låta Ryssland och Ukraina vara med och kan tänka sig att de i en framtid kan bli fullvärdiga medlemmar. Den nyligen genomförda utvidgningen av NATO med Polen, Ungern och Tjeckien anses inte föranleda någon förändrad kärnvapenpolicy.
Uppenbarligen finns vissa spänningar inom försvarsalliansen angående behovet av kärnvapnen och USAs planer på ett antimissilförsvar. Den försvarsupprustning, som president Bush anser nödvändig, behöver inte vara representativ för den amerikanska administrationen på lite längre sikt. Idag är 214 NATO-kärnvapen utplacerade i Europa, varav 34 står under brittiskt kommando. Frankrike har till detta ett litet antal egna taktiska kärnvapen. De brittiska och franska kärnvapnen har bara en militär betydelse så länge USAs kärnvapenparaply över NATO existerar och USA har deklarerat att landet tänker ha kvar sina kärnvapen åtminstone 50 år till ...
NATO ställer som villkor för ökat ryskt samarbete att den sedan två år existerande kärnvapendoktrinen ändras till att bli mindre aggressiv [kommentar: är detta i stället en förevändning för att slippa förhandla om ett avtal för nedrustning av de egna strategiska kärnvapnen?] Ryssland har numera en kärnvapendoktrin som innebär att landet kan komma att använda kärnvapen om landets gränser överskrids av en angripare, även om denne eller dennes allierade inte är en kärnvapenmakt. Ryssland anser att man genom att hota med taktiska kärnvapen kan undvika ett konventionellt anfall från de centralasiatiska staterna inklusive Kina. Denna ryska doktrin uppfattas som hotfull inte bara av dessa länder utan även av NATO.
(kommentar: Den ryska doktrinen är en spegelbild av den doktrin NATO alltid haft, att använda kärnvapen när det anses militärt befogat. I båda fallen strider doktrinerna mot internationell lag enligt Internationella domstolen i Haag, som förbjuder hot med kärnvapen, och mot de deklarationer, som kärnvapenmakterna gjort i samband med icke-spridningsavtalet.]
NATOs tips till IPPNW
Mötet slutade med tre konkreta tips från NATO om frågor som IPPNW nu bör arbeta vidare med. IPPNW bör ständigt påpeka att USA faktiskt ratificerat ickespridningsavtalet NPT och genom detta förbundit sig att arbeta för kärnvapnens avskaffande. Det är samtidigt förmodligen utsiktslöst att få USA att skriva under provstoppsavtalet. Utryckningsstyrkor med kort beredskap och taktiska kärnvapen är ologiska och bör avskaffas när fienden (läs Ryssland) nu försvunnit. Det tredje tipset var att USA måste påverkas att skriva under avtal om nedrustning som är legalt bindande, det duger inte med unilaterala deklarationer eller gentlemen's agreement mellan USA och Rysslands presidenter.
Avslutningsvis fick vi alltså någorlunda svar på de inledande frågorna. EU kommer inte förfoga över kärnvapen och tröskeln för användning av kärnvapen i Europa har höjts.
MARTIN TONDEL
martin.tondel@slmk.org
Infobladet Läkare mot kärnvapen - Nr 89 - juli 2002
|
|