Gunnar Westberg:

---

Dagens Nyheter har under hösten haft många redaktionella artiklar på ledaresidan som argumenterar för Sveriges inträde i NATO. SLMK är inte motståndare till NATO eller till Sveriges medlemsskap där.

Vi vill dock framhålla att NATO är en försvarsorganisation med kärnvapen somyttersta resurs. NATO avser också att använda kärnvapen även om inget NATO-land blivit anfallet med atomvapen ("First Use"). Organisationens stadgar måste ändras om Sverige skall kunna bli medlem.

Principen om "First Use" måste överges, taktiska atomvapen tas bort från Europa ( endast ett måttligt antal finns) och NATO:s princip om "Nuclear Sharing" måste avskaffas. Dessa förändringar är inte av stor militär betydelse, och diskuteras nu på allvar inom NATO, bl a på initiativ av Kanada och Tyskland.

Jag har därför försökt få in nedanstående artikel i DN. Den refuserades avutrymmesskäl.

Sverige, NATO och kärnvapnen.

Före höstens riksdagsval gjordes några försök att föra in frågan om svensk NATO-anslutning i debatten, men trevarna togs inte upp. Sannolikt ansåg de politiska partiernas ledare att det vore otaktiskt att diskutera den traditionella alliansfriheten. Efter valet har NATO-anslutning åter aktualiserats, bl.a. i DN.

En färsk opinionsundersökning, beställd av USA, tycks visa att den svenska opinionen snabbt men tydligt svängt över till ett stöd för en svensk anslutning, "även om vi tvingas hjälpa till iförsvaret av varje annat NATO-land som hotas". En fråga ställdes inte: "Bör Sverige gå med i NATO även om vi då måstedelta i planeringen av användningen av atomvapen och acceptera atomvapen på svenskt territorium när NATO-ledningen anser detta vara nödvändigt?"

Denfrågan skulle nog inte ha fått ett övertygande Ja som svar från många. Men den frågan är fortfarande oundviklig. NATO är en försvarsallians sombehållit kärnvapnen som slutlig resurs. Alla medlemsländer, nya och gamla, måste acceptera kärnvapen på sitt territorium när NATO:s ledning anser attett allvarligt hot föreligger.

Norge har förklarat att man inte accepterar kärnvapen på norsk territorium. NATO har valt att tiga beträffande det norska uttalandet, men det är uppenbart från NATO:s stadga, som i detta avseende är helt oförändrad, att denna deklaration inte kommer att respekteras i en kris. Norge har, som alla andra medlemsländer, accepterat NATO:s hela stadga.

Island deltar inte i den strategiska planeringen avkärnvapnens användande, men denna demonstration av ett litet land kan NATO ignorera.

NATO har fortfarande sina strategiska kärnvapen i beredskap för avfyrningmed sekunders eller minuters varsel, i tillräcklig mängd för att utplåna den mänskliga civilisationen. Ryssland har precis samma beredskap, samma"resurser" till den slutliga etniska rensningen. Ingendera sidan avser att avskaffa kärnvapnen, trots att kärnvapenländerna förbundit sig att göra detta alltsedan 1968, trots att det enligt den internationella domstolens utslag åligger dem att skyndsamt genomföra denna överenskommelse, och trots att varje hot - av den typ den som här är aktuellt - om användande av kärnvapen strider mot internationell lag.

NATO har tilvunnit sig respekt för sitt agerande och sina resultat i f dJugoslavien, när EU varit lamslaget och FN helt utan rimliga resurser. Därför talas det med visst berättigande om "det nya NATO", en säkerhetsallians för Europa. Till vad behöver detta "nya NATO" sina kärnvapen?

Sverige kan fortsätta att samarbeta med NATO i alla situationer där hot om kärnvapenanvändning är uteslutet, men inte i andra fall. Att argumentera för ett svenskt medlemsskap i NATO utan att nämna känrvapnen är vilseledande, för att nu inte använda starkare ord. Detta sker dock i flera av artiklarna i boken "Farväl till neutraliteten", som för en tid sedan fick en uppskattande anmälan av Per Ahlin i DN.

Med vilken avsikt väljer dessa i ämnet mycket väl insatta personer att förtiga kärnvapenproblemet? Sverige skall inte bli en kärnvapenmakt. Den opinionen är stark i Sverige.

Gunnar Westberg
Ordförande i Svenska Läkare mot Kärnvapen