I en artikel, publicerad i ett dussin landsortstidningar omkring julen och nyåret 1996-1997 diskuterar SLMK:s vice ordförande Henrik Arnell de positiva händelser som nu gör att man kan se en realistisk möjlighet att uppnå ett internationellt avtal om total kärnvapennedrustning. Kärnvapenfrihet nu inom räckhåll (av Henrik Arnell, vice ordf SLMK) I samband med årsskiftet 1996/97 avlöser de olika tillbakablickarna varandra i tidningar, radio och TV. Om bara tre år står vi inför ett nytt årtusende. Ett antal stora problem måste lösas för att vi människor skall överleva i det nya "millenniet". Ett av de allra största hoten mot vår existens utgörs av de kvarvarande kärnvapnen, detta erkänner nu till och med världens ledande militärer. Förutsättningarna att faktiskt göra oss av med dessa "till naturen farliga, fruktansvärt dyra, militärt ineffektiva och moraliskt oförsvarbara" vapen har aldrig varit större. "Kärnvapen utgör det största direkta hotet mot mänsklighetens hälsa". Det fastslogs av Världshälsoorganisationen, WHO 1983. Under de 13 år som gått sedan dess har flera viktiga nedrustningsavtal undertecknats, men ett stort antal kärnvapen finns fortfarande kvar. Skillnaden är bara att de nu är mer spridda, står under sämre kontroll och i högre grad riskerar att hamna i internationella terroristers ägo. Plutoniumsmuggling har blivit en lukrativ business, Start II-avtalet har fortfarande inte ratificerats av det ryska parlamentet och i väntan på detta satsar USA:s energidepartement fyrtio miljarder dollar under tio år på vidareutveckling av bl a subkritiska test med en ny provsprängningsserie planerad till 1997. Internationella domstolens stöd Den 8 juli 1996 publicerade Internationella domstolen ett sk rådgivande utslag där hot om bruk och bruk av kärnvapen förklarades som stridande mot folkrätten, samt att "det föreligger en förpliktelse att i uppriktig avsikt företa och slutföra förhandlingar som leder till kärnvapennedrustning i alla dess aspekter under strikt och effektiv internationell kontroll". Detta innebär att kärnvapen, precis som tidigare också biologiska och kemiska vapen, skall anses vara olagliga. Den 10 december i år röstade FN:s generalförsamling för att detta utslag skall tas upp vid FN:s nedrustningsförhandlingar nästa år i Genève. Canberrakommissionen, tillsatt av Australiens premiärminister som en reaktion på Frankrikes kärnvapenprov förra året, redovisade i augusti sina konkreta förslag på hur ett totalt avskaffande av kärnvapen skulle kunna gå till, steg för steg. I kommissionen ingick såväl militärer som forskare och representanter för statliga och icke-statliga organisationer, från bl a de fem kärnvapenländerna. Där satt både fd franske premiärministern Michel Rocard och USA:s fd försvarsminister Robert McNamara. Bland kommissionens 20 medlemmar fanns också Maj Britt Theorin och Rolf Ekéus från Sverige. "Kärnvapengeneraler" stödjer nedrustning General Lee Butler, med 37 års praktisk militär erfarenhet av kärnvapen, fram till för två år sedan ansvarig för USAs strategiska kärnvapenprogram, ingick i kommissionen. Vid en presskonferens i New York 4 december sade han bl a att "kärnvapen är till naturen farliga, fruktansvärt dyra, militärt ineffektiva och moraliskt oförsvarbara". Samtidigt offentliggjorde 60 generaler och amiraler från 17 länder en gemensam deklaration, där de föreslår att USA och Ryssland skall gå i täten för en kraftig nedrustning av kärnvapen, med avsikt att slutligen helt avskaffa dem. Andrew Goodpaster, general och fd överbefälhavare för de europeiska NATO-styrkorna, var en av initiativtagarna till denna grupp där också president Jeltsins fd rådgivare i säkerhetsfrågor, major Alexander Lebed, ingick. Det intressanta är alltså nu, att inte "bara" drygt 600 icke-statliga organisationer kräver och arbetar för ett totalt kärnvapenavskaffande, att framstående politiker i kärnvapenländerna ansluter sig till samma åsikt, eller att internationell lag avvisar kärnvapen som olagliga, utan att också de militärer som vigt stora delar av sina liv åt kärnvapen har insett det helt nödvändiga i att snarast avskaffa dem! Svenska initiativ efterlyses Sverige har en fin tradition att vårda på områden kring "problems of survival", vi har fortfarande dessutom ett stort mått av internationell goodwill och blev nyligen med god marginal invalda i FN:s säkerhetsråd. Låt oss utnyttja vår nuvarande position och ytterligare stärka den. Låt ett första steg i den riktningen vara att Sverige vid FN:s nedrustningskonferens (CD) i Genève föreslår att utarbetandet av en avtalstext ledande till en total kärnvapennedrustning snarast inleds, samt att detta sedan leder till verkliga förhandlingar inom CD, dvs just så som skissats i Canberrakommissionens rapport. Detta är inte bara de fem officiella kärnvapenländernas uppgift att lösa, utan det krävs att alla länder och inte minst Sverige aktivt deltar i arbetet. Vi har en unik möjlighet att avskaffa kärnvapnen, ett av de största hoten mot mänskligheten, precis som vi utrotade smittkopporna. Men vi kan inte vaccinera oss mot kärnvapenkrig. Förutsättningen, dvs vapnen, måste bort. Därigenom får vi också en symbol för lösningen av andra "överlevnadsproblem" som vi nu står inför, på tröskeln till nästa årtusende. Henrik Arnell, läkare, vice ordf, Svenska Läkare mot Kärnvapen

English | Innehåll | Om SLMK | Om IPPNW | Notiser Gästbok | Adresser | Svenska Läkaresällskapet 1997-02-09 Bengt Lindell