Martin Tondel, yrkesmedicinare i Linköping, med en uppdatering :

---

Mer om utarmat uran -

Seminarium i Lund

Sedan det förra numret av Infobladet har ett flertal rapporter om utarmat uran (DU) publicerats. Dessa nya uppgifter och en kritisk granskning av den existerande litteraturen presenterades vid ett seminarium i Lund den 5 maj arrangerat av Lunds FN-förening, Svenska Freds Lundasektion och Miljöbiblioteket. Martin Tondel från Svenska läkare mot kärnvapen var inbjuden att tala om de medicinska effekterna.

Internationella rapporter

Birgitta Möller, Miljöpartiet de Gröna, gjorde en kort historisk genomgång innan hon fortsatte med en kritisk granskning av rapporterna från United Nations Environment Programme (UNEP) och Europeiska Unionen.

Utarmat uran i ammunition användes första gången i Afghanistan och ett tiotal länder har för närvarande tillgång till materialet. I Kosovokonflikten använde NATO vid sina flygattacker 10 ton DU i sin ammunition och i Bosnien motsvarande 2 ton. UNEPs första rapport (1999) är, enligt Birgitta, motsägelsefull medan den senaste (2001) är både bättre och mer utförlig. Birgitta kritiserade att bara 11 platser besökts av undersökningsteamet, motsvarande 12 procent av samtliga kända platser där ammunitionen använts och att en del platser redan skulle ha sanerats av NATO före undersökningen. Större delen av ammunitionen, upp till 90 procent, träffade inte sina mål utan trängde ned i marken där de ligger kvar med risk för korrosion och spridning till grundvattnet. UNEP rekommenderar därför att alla kvarvarande stridsspetsar ska tas om hand och att dekontaminering ska ske av jorden samt att dessutom grundvattnet regelbundet ska kontrolleras.

Så länge det anses att en tröskeldos för cancer saknas finns inte heller någon "säker" stråldos varför det, enligt Birgitta, är svårt att känna sig övertygad om att uranet inte utgör någon fara för befolkningen då UNEP samtidigt hävdar att situationen kräver fortsatt övervakning. Lokalbefolkningen ska dessutom informeras om riskerna med utarmat uran t.ex. att inte plocka upp utarmat uran. Betastrålningen från en bit DU i fickan kan efter några veckor nå upp till högsta tillåtna lokala stråldos på 50 mSv/år.

Birgitta menade slutligen att det är allvarligt att man påvisat uran-236 och plutonium i ammunitionen, vilket tyder på att upparbetat kärnbränsle kommit till användning i vapnen.

Exponeringssituationen

Christer Samuelsson, strålskyddsfysiker, från Avdelningen för radiofysik i Lund berättade att kvoten uran-235/uran-238 i naturligt uran överallt är den samma och att det därmed finns en möjlighet att skilja naturligt från utarmat uran. När man t.ex. för något år sedan uppmärksammade förhöjda lufthalter uran i södra Ungern visade det sig vara naturligt uran i sand från Kosovo som förts dit med vinden. Nick Priest har på samma sätt kunna mäta upp små halter utarmat uran i urin från 16 personer boende Bosnien och Kosovo, vilket tyder på att befolkningen i de områden där utarmat uran använts också har ett upptag via födan eller via inhalation. Kroppsinnehållet av utarmat uran varierade mellan på 6 och145 µg, vilket ska jämföras med att människokroppen innehåller ungefär 90 µg naturligt uran.

Flera olika uranoxider bildas när projektiler brinner vid en träff av ett pansarfordon med risk för inhalation av den bildade röken. Det uppstår framförallt svår- men även lättlösliga uranoxider där de tidigare löser ut under lång tid till blodbanan med större lokal stråldos som följd. Inhalerade lättlösliga oxider löses i blodet, transporteras till njurarna som i sin tur kan skadas till följd av uranets kemiska giftighet. Saneringen av kvarlämnad DU-ammunition är både dyrbar och svår. De projektiler som trängt ned i marken ger inte tillräcklig gammastrålning för att tillåta flygdetektion utan ammunitionen måste istället letas fram på marken med hjälp av metalldetektorer. I lera kan stridsspetsarna tränga ned till två meters djup, vilket naturligtvis komplicerar saneringen då sammanlagt 30 000 DU-vapen använts Kosovo.

Medicinska effekter

Martin Tondel presenterade de senaste studierna på utarmat uran där bland annat amerikanska soldater utsatta för utarmat uran under Gulfkriget har undersökts. I förra numret av Infobladet presenterades en studie på 29 stycken exponerade soldater jämfört med 38 soldater som inte varit utsatta för utarmat uran. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan grupperna avseende de njurtoxiska effekterna, men jämförelsen gjordes mellan de högst exponerade (n=14) mot resten. Eftersom de med låga urannivåer i urinen, vid tiden för undersökningen (1998), ingick i referenskategorin kan man ha missat en njurskada.

De högst exponerades medelvärden låg inom referensintervallet för analysen, men medelvärdena för tre av de åtta parametrarna låg klart över mittvärdet för intervallet, vilket antyder att det de exponerade kan ha fått en njurskada (förutsatt normalfördelning). I studien fann man också statistisk skillnad i de datorbaserade neuropsykologiska testerna där snabbhet och uppmärksamhet var nedsatt i den exponerade gruppen.

Det har kommit ytterligare en studie där man undersökt de kognitiva funktionerna hos soldater som tjänstgjort i Gulfkriget. Soldater med så kallat Gulfkrigsyndrom jämfördes med friska referenter. Gulfkrigsyndromet definierades som oförklarliga symptom i minst en följande fem kategorier,

1. kognitiva/psykologiska förändringar (minnessvårigheter, förvirring, koncentrationssvårigheter, humörsvängningar, sömnsvårigheter),
2. magtarmproblem,
3. trötthet,
4. led/muskelsymptom och
5. hud- eller slemhinnesymtom.

Symptomen skulle ha börjat under eller efter tjänstgöringen i Gulfkriget och haft duration på minst en månad.

Sammanlagt 517 soldater uppfyllde kriterierna och genomgick en noggrann klinisk undersökning varefter det återstod 239 fall som inte kunde förklaras av fysisk eller psykisk sjukdom.

Symptomfria soldater från Gulfkriget genomgick samma undersökningar och 112 referenspersoner kom att utgöra jämförelsegrupp. De 239 fallen och de 112 referenterna genomgick 12 psykosociala och 6 neuropsykologiska test. Fallen uppvisade en signifikant högre stressnivå i 11 av de psykosociala testen.

Efter att 30 personer med nedsatt verbalt minne och arbetsminne enligt Oregon Dual Task Procedure (ODTP) tagits bort försvann skillnaden mellan de övriga fallen och referenterna avseende de neuropsykologiska testresultaten. Dessa 30 personer (slow ODTP) kom nästan uteslutande från fallgruppen (27 personer) och gruppens resultat skiljde sig statistiskt signifikant från såväl fallen som referenterna. De funna skillnaderna kunde varken förklaras av dålig motivation, utbildningsnivå, nedsättning redan i mönstringstest eller i psykosocial funktion. Dessa 30 personers nedsatta kognitiva funktion får därmed betraktas som orsakat av kriget.

Det saknas emellertid exponeringsuppgifter för soldaterna varför det inte finns underlag för att uttala sig om de funna resultaten kan förklaras av utarmat uran eller andra toxiska ämnen som använts i kriget. Möjligheten finns förstås att det varit den mentala stress som krig alltid för med sig som är förklaringen.

Den 23 maj publicerades en reviderad rapport om cancerförekomsten bland de italienska soldater som tjänstgjort i Bosnien och Kosovo. Rapporten visar att det hittills inträffat 11 fall av Hodgkins lymfom bland de 40 000 soldater som tjänstgjort på Balkan. Detta motsvarar en tredubblad risk, som är statistiskt signifikant, jämfört med förväntat. Räknat med ett års latens är riskförhöjningen för Hodgkins lymfom nästan fyra gånger och fortfarande signifikant.

Övriga cancerslag, inklusive leukemier, visade inga säkerställda överrisker utan istället fanns en underrisk för soldatgruppen om alla tumörslag räknades in. Uppföljningstiden är emellertid kort då 60% av soldaterna tjänstgjorde mellan åren 1999 och 2000. Fyra av de 11 soldaterna med Hodgkins lymfom hade tjänstgjort i Kosovo, medan de övriga enbart varit i Bosnien och där det ju användes betydligt mindre utarmat uran. Sammantaget är det alltså svårt att för närvarande uttala sig om huruvida denna exponering kan förklara den iakttagna ökningen av Hodkginlymfom.

Genève-konventionen

Peter Aasheim, jurist som skriver sin mastersuppsats om DU avslutade seminariet med att diskutera möjligheten att användningen av utarmat uran är förbjuden enligt Genève-konventionen. Folkrätten till att börja med består dels av konventioner som endast binder de länder som ratificerat avtalen och dels av sedvanerätten som är allmänt vedertagna och accepterade principer som binder alla stater. Förbud mot tortyr eller slaveri är exempel på sedvanerätt.

Artikel 35 i tilläggsprotokollet till Genève-konventionen från 1977 stadgar att det är förbjudet att använda vapen som förorsakar onödigt lidande. Det är dock, enligt Peter, osäkert om denna artikel kan användas på utarmat uran då den syftar på direkta skador och inte indirekta bieffekter av vapenanvändning. Tilläggsprotokollet förbjuder vidare urskiljningslösa anfall och syftar då på terrorbombningar och inte indirekta följdeffekter där vapnen använts. Däremot finns artiklar i protokollet som kan tänkas vara tillämpliga och som stadgar förbud mot stridsmedel som kan förväntas medföra omfattande, långvariga och svåra konsekvenser för miljön eller inverka menligt på befolkningens hälsa eller överlevnad.

Kan DU-förstärkt ammunition räknas till den här typen av förbjudna vapen? Har USA och Storbritannien genom att använda dem därmed brutit mot sina folkrättsliga åtaganden? Nej, USA har inte ratificerat tilläggsprotokollet och är därmed inte bundet av de nämnda artiklarna! Storbritannien har visserligen ratificerat tilläggsprotokollet, men det är ändå tveksamt om de brutit mot avtalet då de gjort en rad viktiga reservationer vid undertecknandet.

Då återstår bara att pröva huruvida användningen av utarmat uran kan strida mot sedvanerätten. Höga krav ställs för att en princip ska kunna kallas för sedvanerätten d v s stater måste under en viss tid ha handlat som om principen skulle ha varit en sedvänja och det måste dessutom finnas en allmän uppfattning om att principen omfattas av sedvanerätten. Inga av dessa krav kan enligt Peter anses vara uppfyllda. Vapen förstärkta med utarmat uran användes ju de facto senast i Kosovokriget och det saknas (ännu) en allmän uppfattning bland stater att sådana vapen är förbjudna. Men, om det skulle visa sig att uranet är MYCKET miljöfarligt, så farligt att den kan jämställas med kemiska stridsmedel, så är det förmodligen sedvanerättsligt förbjudet att använda eftersom användandet av kemiska stridsmedel är förbjudet i sedvanerätten. Även om det inte är formellt förbjudet att använda utarmat uran i krig är det moraliskt och humanistiskt mycket tvivelaktigt avslutade Peter en intressant dag i Lund.

Martin Tondel
Linköping

Källor

1. Hedemann Jensen P et al. Kræftrisiko efter indtag af uran. Ugeskr Læger 2001;163:1411-1417.
2. Hooper FJ et al. Elevated urine uranium excretion by soldiers with retained uranium shrapnel. Health Phys 1999;77:512-519.
3. McDiarmid MA et al. Health effects of depleted uranium on exposed Gulf war veterans. Env Res 2000;82:168-180.
4. Storzbach D et al. Neurobehavioral deficits in Persian Gulf veterans: additional evidence from a population-based study. Env Res 2001;85:1-13.
5. http://www.who.int/environmental_information/radiation/depleted_uranium.htm
6. http://balkans.unep.ch/du/reports/report.html
7. http://www.difesa.it/approfondimenti/pdf/relazione-mandelli-30maggio.pdf

2001-06-06