Ursprungligen publicerat i Läkare mot
Kärnvapen Nr 71, december 1997.
SLMKs årsmöte i Kalmar 1997
Sexton år har gått sedan SLMK konstituerades
i ABF-huset i Stockholm i december 1981. En opinionsbildande
nybörjare i ett nybildat internationellt nätverk
mot kärnvapenkapprustning har mognat, fått pondus
och blivit en välfungerande informationsapparat i en
av världens ödesfrågor. Efter de första årens
framgångar, som kulminerade i den internationella föreningens
mottagande av Nobels Fredspris 1985, har föreningen
lyckats hålla lågan för saken vid liv på ett
nästan mirakulöst vis och SLMK innehar för
närvarande en ledande nationell roll i den internationella
föreningen, IPPNW. Skaran från 80-talets början
har glesnat, men nya har kommit till och föreningen
har i dag också en grupp engagerade strudenter i den
inre aktiva kärnan.
Ansvaret att arrangera ett årsmöte åvilar
en regional förening, ett hårt arbete för en
liten grupp angelägna. Årets möte ägde
rum i Kalmar, där vimplar från unionshuvudstadsjubileet
fortfarande hängde kvar här och var. Vid vandring
genom staden lyfte vår guide Carl-Henrik Hybbinette fram
en intressant historisk parallell till föreningens antikärnvapenfilosofi:
staden Kalmar var tidigare belägen intill det befästa
Slottet för att åtnjuta dess beskydd. Men varje
gång Slottet belägrades brändes staden ner,
en alltför ofta återkommande händelse. I början
av 1600-talet flyttades därför staden till Kvarnholmen,
dvs bort från Slottets "beskydd". Ett för starkt
militärt försvar ledde paradoxalt nog till ökad
osäkerhet, precis det samma som för kärnvapen.
Ett årsmöte innehåller mycket formalia: verksamhets
berättelse och ekonomisk redovisning skall godkännas,
stadgar skall ses över och en ny styrelse skall väljas.
Sådant sker i dag med nästan professionell effektivitet.
Det finns en risk att en förening som SLMK efter några års
arbete hamnar i maktlös clinch med otillgängliga
makthavare. Men SLMK har kvar nyfikenheten och förmågan
att flytta fram sina positioner i fortsatt undersökande
arbete. Detta framkom med önskvärd tydlighet under
mötet.
Amsterdamfördraget
EUs amsterdamfördrag och dess betydelse för framtida
svensk utrikespolitik presenterades av Marianne Grapengiesser
som har etyt mångårigt engagemang i frågan.
Hon fokuserade på problematiska frågor som beslutsprocesser
inom EU och dess effekter på demokrati, vårt försvar
och dess förhållande till franska och engelska kärnvapen.
Det äör svåra frågor som behöver
följas. Mer om detta i kommande infonummer.
NATO-utvidgning
Jan Pravitz är en numera pensionerad eminens med bibehållen
auktoritet i UDs korridorer, under många år sakkunnig
till Alva Myrdal i hennes nedrustningsarbete. Han besöker
föreningen som föredragshållare för fjärde
gången. Efter en snabbgenomgång av ingångna
nedrustningsavtal behandlar han effekter av NATO-utvidgning
och den kärnvapenspridning som detta kan medföra.
Han introducerar en ny akronym som bräcker alla tidigare
krångelrekord i den redan på förkortningar
välfyllda kärnvapenvokabulären. Till MIRV, MAD,
NPT, INF, SALT, START, IPPNW, SLMK, m fl kan vi nu föra
NWFZC&EE som utläst står för Nuclear Weapon
Free Zone in Central and Eastern Europe, en föreslagen
kärnvapenfri zon som skall inkludera centrala och östra
Europa t o m Vitryssland och Ukraina. En sådan zon skulle
verka nerkylande på det nu slumrande kärnvapenhot
som trots allt finns kvar mellan öst och väst. Den
svenska regeringen stödjer varje initiativ men verkar
inte självständigt aktivt för denna zon. Mer
om detta i kommande infonummer.
Shape Your Future
Christina Vigre-Lundius presenterade Shape Your Future, ett
program där ungdomar över hela världen får
möjlighet att uttrycka tankar och önskemål
om framtiden och rösta på en statsman och en musikgrupp
som de tror kan verka för deras förhoppningar.
Krig och Fred
Läraren Bereket Yebio från Eritrea kom till Sverige
i slutet på 50-talet och kunde berätta om hur han
lärt sig förstå Sverige genom att lyssna till
Sven Jerring, Martin Ljung och Tage Danielsson. Han talade
om tålamodets pedagogik för den som arbetar för
långsiktig förändring av världen, vikten
av arbete i lokala grupper och hade synpunkter på medias
roll för vår världsbild. Eritrea lever i fred
sedan 1991, påminde han oss om. Ett land där våld är
ett minne blott och där stölder knappast förekommer.
Man kan glömma sin plånbok på trottoaren ena
dagen och få tillbaks den nästa dag, berättade
han. Det är en annorlunda bild från Afrika än
den fylld av våld och hopplöshet vi annars dagligen
möter i media. Bereket Yebio är till vardags bl a
verksam vid Lärarhögskolan i Malmö.
Rysslandsarbetet
SLMKs kontakter med Ryssland och vårt stöd för
fortsatt aktivitet i kärnvapenfrågor diskuterades
livligt. Anneli Schmauch berättade om det nyligen genomförda
Archangelskmötet och gav några bilder av ryskt liv.
I en värld där det dagliga brödet på bordet
inte är självklart, där det ofta är många
månader mellan löneutbetalningar, kan det vara svårt
att alltid vara aktiv och hålla intresset för aktuella
kärnvapenfrågor vid liv. (Se även Henrik Arnells
artikel om Rysslandssamarbetet).
Arbetet mot kärnvapen är krävande och sker
fortfarande i motlut. Motståndarna, kärnvapenmakternas
ledare, spelar med dolda kort. Man talar om nedrustning, men
agerar för fortsatt upprustning. Medias belysning av detta är
förströdd, odta okunnig. Med tanke på detta
var det inte utan tacksamhet man lyssnade till denna samling "nuke-nicks" som
i Kalmar denna gråa novemberhelg gav ifrån sig
ett fång med "peace-kicks".
Gösta Alfvén
1998-05-23 |
