Hiroshimadagen 2026

När kärnvapenstaterna rustar upp minns vi Hiroshima och Nagasaki. I år är det 81 år sedan atombomberna ödelade de japanska städerna. Här hittar du program för våra evenemang samt insändarmallar.

Stockholm

Plats: Storkyrkan, Gamla stan
Tid: Kl. 15.00-16.00

Program
Utdelning av årets anti-atombombsdiplom
Tal av Yukiko Duke, kulturjournalist och översättare av japansk skönlitteratur
Sång och musik

Seminarium
Kärnvapenhotet i världen ökar: vad kan Sverige göra?
Plats: ABF, Sveavägen 41
Tid: 18.00-20.00

Medverkande: Tytti Erästö från SIPRI, Pavel Podvig från projektet Russian Nuclear Forces, Vendela Englund Burnett och Maria Danielsson från Svenska Läkare mot Kärnvapen, Thomas Jonter från AMC och Svenska Pugwash, Peter Andersson från Uppsala universitet och AMC, Pierre Schori samt Lars Ingelstam. Fler talare kan tillkomma.

Göteborg

Manifestation: Vi får aldrig glömma
Plats: Fredslunden, mellan Vasakyrkan och universitetet
Tid: Kl. 18.30

Program
Tal
Sång och musik av Jazzmusiker för Fred

Insändarmallar

Låt oss agera, inte bara med ord – utan med handling. Nedan finner du två mallar för insändare som du gärna får använda eller ta inspiration av.

Alternativ 1

När dammet lagt sig över Hiroshima stod en sak klar: världen hade sett ett vapen som saknade motstycke. Förödelsen var total. De som överlevde önskade stundtals att de inte gjort det. De fick bära smärtan, sjukdomarna, cancern, rädslan – och skulden över att leva vidare. Många teg resten av livet. Andra vittnade, för att världen inte skulle glömma den 6 och 9 augusti 1945.

Men Hiroshima och Nagasaki är inte hela berättelsen. Kärnvapen har sprängts över 2 000 gånger. Bakom varje test finns människor, ofta urfolk, som fått sina liv, sin hälsa och sina marker förstörda. När Setsuko Thurlow tog emot Nobels fredspris 2017 påminde hon oss om dem: från Moruroa till Semipalatinsk, från Maralinga till Bikini – platser världen glömt, men där lidandet består.

I dag minns vi offren. De som dog, de som överlevde – och de som fortfarande kämpar för att detta aldrig ska hända igen. Frågan är: lyssnar vi?

[Ditt namn, ev. titel eller yrke, t.ex. ”specialist i allmänmedicin”, ”läkarstudent”, ”sjuksköterska”, ”forskare”, ”medlem i Läkare mot kärnvapen”]
[Ort]

Alternativ 2

När dammet lagt sig och den totala förödelsen av den amerikanska atombomben över Hiroshima var uppenbar lade sig insikten om att detta var en helt okänd typ av vapen som ingen hade sett förut. Dess destruktiva kraft var så ofantlig och effekterna så oöverskådliga att de som överlevde avundades de som dog.

De som dog slapp möta de lidande, de sjuka, de skadade. De slapp hantera långtida sjukdomar och olika cancerformer, de slapp rädslan över att bli sjuk, att ingen ska vilja gifta sig med dig, om dina barn skulle bli sjuka och de slapp skuldkänslor över att ha överlevt. Många beslutade sig för att ägna resten av sitt liv att vittna om atombombens fasor, men de allra flesta valde att försöka glömma och aldrig prata om det som hände den där dagen 6 augusti 1945.

Men det är inte bara de som levde i Hiroshima och Nagasaki som har lidit av kärnvapen och det är inte bara två gånger som kärnvapen har sprängts. Fler än 2000 gånger har kärnvapenländerna sprängt sina kärnvapen på bekostnad av miljö och urbefolkningars hälsa och fortlevnad. Som överlevaren från Hiroshima, Setsuko Thurlow sa i sitt tal när hon tog emot Nobels fredspris för ICAN 2017 ”Vi har stått i solidaritet med dem som skadats av produktionen och testningen av dessa fruktansvärda vapen runt om i världen. Människor från platser med sedan länge bortglömda namn, som Moruroa, Ekker, Semipalatinsk, Maralinga, Bikini. Människor vars land och hav bestrålades, vars kroppar utsattes för experiment, vars kulturer för alltid splittrades.”