Text från PDF
Kärnvapenavskräckning
och hot om våld – en
rätts lig omprövning
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
Avskräckning som
säkerhetskoncept är
ytterst riskfyllt och
instabilt
Internationell expert varnar:
Nordiska kärnvapen är en
dålig idé
NR 182 APRIL 2026 MEDLEMSTIDNING FÖR SVENSKA LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
FOKUS
KÄRNVAPENPARAPLYER
OCH AVSKRÄCKNING
Är vi säkrare nu? Kärnvapenavskräckningens
riskfyllda spel oroar
LEDARE
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #182
3
Läkare mot Kärnvapen ges ut av föreningen
Svenska Läkare mot Kärnvapen, SLMK.
ANSVARIG UTGIVARE: Josefin Lind,
josefin.lind@slmk.org
REDAKTION: Josefin Lind, Clara Gullman Levin,
Nils Rodhe och Gabriel Holmbom.
LAYOUT: E&G Design
TRYCK: Kreativ Reklam
Tryckt på miljögodkänt papper.
ISSN: 1400-2256
Nästa nummer utkommer i juni 2026.
Material skickas till redaktion@slmk.org senast
30 april 2026.
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45,
113 45 Stockholm
E-POST: info@slmk.org
För medlemsrelaterade frågor:
medlem@slmk.org
BANKGIRO: 901-0901
SWISH: 1239010901
FÖLJ OSS:
Facebook.com/SLMK.1981
Instagram: @svenskalakaremotkarnvapen
Twitter: @IPPNWSweden
SLMK arbetar preventivt för att kärnvapen ska
avskaffas innan de används igen. Vi är en del av
IPPNW (International Physicians for the Prevention
of Nuclear War) samt ICAN (International Cam-
paign to Abolish Nuclear Weapons).
Tidningen utkommer till alla medlemmar i
Danske Læger mod Kernevåben,
www.danskelaegermodkernevaaben.dk
KONTAKT:
Povl Revsbech (sekretær og kasserer)
povl.revsbech@gmail.com
DLMK, c/o Povl Revsbech, Langdalsvej 40
8220 Brabrand, Danmark
Kärnvapenavskräckning och hot
om våld – en rättslig bedömning
“Avskräckning som säkerhetskoncept
är ytterst riskfyllt och instabilt” - Intervju
med ambassadör Alexander Kmentt
Internationell expert varnar:
Nordiska kärnvapen är en dålig idé
8 Kärnvapen staternas arsenaler och deras politik
– Kinas kärnvapen
10 Avskräckningens bristande logik
14 Ska franska kärnvapen placeras i Sverige?
16 Notiser
18 Krönika: Domedagsklockan visar
85 sekunder till midnatt
INNEHÅLL #182
FRAMSIDA: Tack till Mie Hamann Poulsen, Norska Läkare mot Kärnvapen,
för inspiration och grundarbete.
4
6
12
M
änniskans minne är kort och våra
tankar om vad som är normalt är
föränderligt. Den gångna vinters
iskyla och snö i hela landet hade
inte känts extremt på 70-talet.
Skrämmande nog ver-
kar detta gälla för minnet av
och tankar om kärnvapen, för
plötsligt är det nyss otänkbara –
kärnvapen på svensk mark eller
till och med eget eller nordiskt
kärnvapenprogram – något som
diskuteras, inte bara av några
extrema debattörer utan på
stora och ledande tidningars
ledarsidor. Och minnet av vad
kärnvapen faktiskt är och gör
har bleknat bort. Pratet om att
kärnvapenparaply skulle finnas
och kunna skydda och ge trygghet förekommer i det
allmänna samtalet häpnadsväckande oreflekterat.
Detta nummer handlar om olika aspekter på kärn-
vapenavskräckning. Detta begrepp är något föresprå-
karna tror ska göra oss trygga - en idé som vilar på en
rad bräckliga och ihåliga fundament. Själva grund-
tanken att vår civilisation kan försvaras genom att vi
förklarar oss beredda att ge upp dess kärna - alla etiska
och humanitära principer, människors lika värde,
skydd av civila, barn, att döda miljoner människor,
offra naturen, kanske utlösa en kärnvapenvinter är som
att lägga grundplattan i kvicksand.
Att sen bygga säkerheten på att alla ledare skall
vara kloka, logiska, mentalt friska och rationella, att
inga tekniska eller mänskliga misstag skall ske när
tidsramarna krymper, information kan vara bristfällig
eller felaktig och AI – som inte har mänskliga känslor
- kanske får ta över något steg är farligt naivt.
I den svenska debatten tycks man glömma att
närheten till Ryssland med kort var-
ningstid även innebär det motsatta,
att i Kaliningrad och St. Petersburg
finns rädda människor som i hela
sitt liv hört att Nato hotar dem och
vill ta över deras land. Blotta miss-
tanken om kärnvapen på Gotland
eller i Blekinge, några minuter bort
upplevs som ett existentiellt hot.
Vi som läkare behöver påminna
också om detta. Att vi alla är männ-
iskor. Det betyder inte bara att våra
liv är lika mycket värda och sköra
utan också att vi reagerar på samma
sätt. Vid rädsla, stress, brist på information och
plötsliga oförutsedda händelser kan vi agera både ir-
rationellt och oklokt. Ingen av oss läkare skulle tränga
in en paranoid. Vi skulle inte hota, ljuga, överraska
med plötsliga rörelser eller vara oförutsägbara. Det
kan nämligen bli katastrofalt för oss båda. Särskilt om
han är beväpnad.
Vi måste envist fortsätta vårt informations- och
påverkansarbete grundat i vår etik och kunskap. Det
gäller både om vad kärnvapen gör om de sprängs och
om vad själva innehavet och hotet gör, inte bara med
den som hotas utan även den som hotar.
Tanken på vad det skulle göra med oss som
människor förskräcker.
■
Normalisering
av det onormala
”
Minnet av
vad kärnvapen
faktiskt är och
gör har bleknat
bort.
Vendela Englund Burnett
Ordförande
Trycksak
3041 0417
S
V
A
N
E
N
M
Ä
R
K
T
SKÄNK TVÅ NUMMER AV
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN
Skicka hens kontaktuppgifter till oss så
skickar vi två nummer av tidningen med
ett erbjudande om att bli medlem!
Känner du någon som
borde bli medlem och få
läsa vår tidning?
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #182
5
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #182
4
D
ebatten om kärnvapenavskräckning
handlar nästan uteslutande om den
fungerar eller inte, om den är en
metod vi ska bygga vår säkerhet på eller inte.
Sällan eller aldrig diskuteras huruvida kärnva-
penavskräckning ens är lagligt tillåten enligt
internationell rätt. Forskaren Kimiaki Kawai
har granskat avskräckningens legalitet enligt
FN-stadgan och övrig internationell rätt. Vi har
sammanfattat och översatt hans vetenskapliga
artikel till Läkare mot Kärnvapen.
Denna text omprövar lagligheten av kärnvapen-
avskräckningspolitik under internationell rätt i
relation till förbudet mot ”hot eller användning av
våld” i artikel 2(4) i FN-stadgan. Medan använd-
ningen av kärnvapen regleras av jus ad bellum
(rätt för en stat att gå i krig) och jus in bello (de
folkrättsliga regler som gäller i
krig), fokuserar denna analys
på lagligheten i att hota med
sådan användning, en central
komponent i kärnvapenav-
skräckning.
Användning och hot om
användning av kärnvapen
måste bedömas enligt inter-
nationell rätt, särskilt mot
bakgrund av kraven på nöd-
vändighet och proportionalitet
i självförsvar samt internatio-
nell humanitär rätt (IHL). Två
frågor står i centrum: hur ska en stats uttalade
avsikt att använda kärnvapen i vissa situationer
rättsligt bedömas, och hur ska internationell rätt
förhålla sig till kärnvapenavskräckning som saknar
en tydligt identifierad motståndare eller konkret
utlösande situation?
I sitt rådgivande yttrande 1996 avstod Inter-
nationella domstolen (ICJ) från att ge en slutgiltig
bedömning av kärnvapenavskräckningens laglig-
het, trots att sådan avskräckning hade praktiserats
under kalla kriget. Samtidigt slog domstolen fast att
hot om eller användning av kärnvapen i regel strider
mot reglerna för väpnad konflikt, särskilt den huma-
nitära rätten.
Kärnvapenstrategier skiljer ofta mellan coun-
terforce, riktade mot militära tillgångar, och coun-
tervalue, riktade mot civila mål. Den senare logi-
ken ligger till grund för doktrinen om ömsesidig
garanterad förstörelse (MAD) och innebär ett hot
om massiv vedergällning mot
civilbefolkningen. Kärnvapen-
avskräckning bygger således på
att genom en trovärdig bered-
skap att använda kärnvapen
övertyga motståndaren om att
kostnaderna för aggression
överstiger vinsterna. Paradoxalt
syftar denna säkerhetspolitik
till att förhindra användning av
kärnvapen genom hot om deras
användning.
Rättsligt sett är kärnva-
penavskräckning nära kopp-
lad till förbudet mot hot om våld i artikel 2(4) i
FN-stadgan. Ett hot om våld föreligger när en stat
genom sitt agerande får en annan stat att på ett
rimligt sätt föreställa sig en olaglig våldsanvändning.
Internationell rätt kräver dessutom att även hot om
våld uppfyller samma materiella begränsningar som
faktisk våldsanvändning i självförsvar, nämligen
nödvändighet och proportionalitet. ICJ har klargjort
att om den planerade våldsanvändningen är olaglig,
är även hotet om sådan användning förbjudet.
Av Kimiaki Kawai
Översatt och sammanfattad av Josefin Lind
”
Rättsligt sett
är kärnvapen
avskräckning nära
kopplad till för
budet mot hot om
våld i artikel 2(4)
i FNstadgan.
Kärnvapenavskräckning
och hot om våld – en rättslig
bedömning
Vid ett väpnat angrepp har en stat rätt till själv-
försvar enligt artikel 51 i FN-stadgan, men även
proportionerligt självförsvar måste följa IHL,
särskilt principen om distinktion mellan civila och
militära mål. Mot bakgrund av kärnvapnens kata-
strofala humanitära konsekvenser är kärnvapenav-
skräckning – särskilt sådan som bygger på counter
value – svår att förena med både FN-stadgan och
humanitär rätt. Vedergällningar mot civila är dess-
utom uttryckligen förbjudna enligt tilläggsproto-
koll I till Genèvekonventionerna.
En viktig rättslig distinktion går mellan
omedelbar och generell avskräckning. Omedelbar
avskräckning riktas mot en specifik motståndare
i en situation av överhängande angrepp och kan
i teorin falla inom ramen för självförsvar. Även
här kvarstår dock allvarliga rättsliga problem på
grund av kärnvapnens oförenlighet med IHL.
Generell avskräckning, som saknar tydliga mål
eller utlösande villkor, har ibland betraktats som
en tillåten strategisk varning. I praktiken är dock
kärnvapenavskräckning sällan helt abstrakt, utan
bygger på identifierbara motståndare och im-
plicita hot, vilket gör även generell avskräckning
rättsligt problematisk.
Utöver frågan om hot väcks frågan om inne-
hav av kärnvapen i sig kan utgöra ett förbjudet
hot om våld. ICJ ansåg inte att innehav ensamt
var olagligt, men noterade att det kan indikera
beredskap att använda vapnen. Flera kärnvapen-
fria stater har senare hävdat att innehav, särskilt
inom ramen för avskräckningsdoktriner, innebär
ett permanent och strukturellt hot. Även om detta
←
Kimiaki Kawai
är professor och vice
direktör vid Forsk-
ningscenter för kärn-
vapens avskaffande,
Nagasakis universitet
(RECNA).
ännu inte utgör sedvanerätt, pekar det på en väx-
ande opinio juris (staters gemensamma uppfattning
att ett visst handlande är rättsligt bindande enligt
internationell rätt) bland stater som inte förlitar sig
på kärnvapen.
Konventionen om förbud mot kärnvapen
(TPNW), som trädde i kraft 2021, markerar en tyd-
lig normativ förskjutning. Genom att uttryckligen
förbjuda både hot om och användning av kärnvapen
gör TPNW all kärnvapenavskräckning oförenlig
med konventionen, inklusive generell avskräckning
som FN-stadgan lämnar otydligt reglerad. Därmed
bidrar TPNW till utvecklingen av nedrustningsrät-
ten och utmanar den hotbaserade logiken i kärnva-
pendoktriner.
Sammanfattningsvis visar analysen att fortsatt
tilltro till kärnvapenavskräckning står i konflikt med
grundläggande regler i internationell rätt. Framtida
rättsutveckling beror inte enbart på tolkningen av
gällande normer, utan på vilket normativt spår det
internationella samfundet väljer: att tolerera kärnva-
penhot eller att konsekvent förbjuda dem i strävan
efter global säkerhet och nedrustning.
■
Läs hela artikeln: https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/205
31702.2025.2578119
”
Utöver frågan om hot
väcks frågan om innehav av
kärnvapen i sig kan utgöra
ett förbjudet hot om våld.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #182
7
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #182
6
V
id det andra statspartsmötet för FN:s
konvention om förbud mot kärnvapen
(TPNW) i slutet av 2023 beslutades det
att inrätta en ”konsultativ process om staters
säkerhetsfrågor”, under ledning av Österrike.
Österrikes ambassadör Alexander Kmentt var
en av dem som ledde arbetet och presenterade
rapporten på det tredje statspartsmötet 2025.
I dagens situa tion där kärnvapenavskräck-
ningen åter står högt på den säkerhetspolitiska
dagordningen har jag ställt några frågor till
honom.
►
Varför var det ett särskilt viktigt beslut för att ta
fram en rapport om avskräckning inom TPNW?
TPNW utgår från de humanitära
konsekvenserna och riskerna med
kärnvapen. Den bygger på omfat-
tande och relativt ny forskning
som visar att konsekvenserna är
mer gränsöverskridande, kom-
plexa och allvarliga än vad man
tidigare förstått – och att riskerna
dessutom ökar över tid.
Medlemsstaterna till TPNW,
på initiativ av Österrike, ville där-
för tydliggöra att även de stater
som inte förlitar sig på kärnvapen
har legitima säkerhetsintressen
som måste tas på allvar. Rapporten är ett försök
att på ett sakligt och icke-polemiskt sätt placera
kärnvapenfrågan i ett bredare säkerhetsperspek-
tiv.
Förhoppningen är att bidra till ett mer
inkluderande samtal där säkerhet inte definieras
utifrån kärnvapeninnehavarnas perspektiv, utan
där konsekvenserna och riskerna med kärnvapen
omprövar själva säkerhetskalkylen.
►
Tror du att arbetet mot kärnvapenavskräckning
har bidragit till att främja TPNW?
TPNW ska inte förstås som ett angrepp på
kärnvapenavskräckning, utan som ett försök att
ta säkerhetsargumenten på allvar och granska
dem kritiskt. Avskräckningens attraktionskraft är
begriplig, men det saknas garantier för att den
ger den säkerhet som påstås. Argumentationen
om avskräckning bygger i stor utsträckning på
antaganden snarare än på verifierbar kunskap.
Så länge inget går fel kan kärnvapenav-
skräckning framstå som fungerande, men den
dag det misslyckas är kon-
sekvenserna oåterkalleliga.
Därför behöver säkerhets-
kalkylen bli mer faktabase-
rad innan något inträffar,
eftersom det då inte finns
någon möjlighet att lära av
misstagen.
I grunden handlar det
om internationell rättvisa
och legitimitet: säkerhetspo-
litik som bygger på kärnva-
pen påverkar även de stater
som inte förlitar sig på dem,
men som ändå lever med riskerna. Antagandena
bakom kärn vapenavskräckning måste granskas
betydligt mer kritiskt än vad de gör idag.
►
Vad anser du om dagens kärnvapendebatt?
Den europeiska debatten om utvidgad kärn-
vapen avskräckning, inklusive idéer om ett
franskt kärnvapenparaply, måste ses mot bak-
grund av ett försämrat säkerhetsläge. Osäker-
Clara Gullman Levin intervjuar Österrikes
ambassadör Alexander Kmentt
heten kring USA:s åtaganden inom Nato och
Rysslands aggression mot Ukraina, har bidragit
till ökade hotuppfattningar i Europa. Att dessa
diskussioner förs är därför i sig begripligt.
Samtidigt väcks frågan om kärnvapen verk-
ligen är ett rimligt svar på dessa säkerhetsutma-
ningar. I vilken utsträckning ökad spridning av
kärnvapen, kärnvapendelning eller nya kärn-
vapenparaplyer faktiskt bidrar till ökad säker-
het – och vilka risker som följer om något går fel
diskuteras ofta inte tillräckligt uttömmande.
Debatten bortser också från de globala
konsekvenserna. Ett ökat beroende av kärnva-
pen innebär i praktiken ett ställningstagande för
spridning av kärnvapen, vilket riskerar att under-
gräva decennier av europeiskt ledarskap inom
icke-spridning. Vilken trovärdighet har europe-
iska stater när de motsätter sig kärnvapenambi-
tioner i andra regioner, där säkerhetsläget också
är instabilt?
I förlängningen riskerar denna utveckling
att allvarligt försvaga, eller i värsta fall under-
minera, icke-spridningsavtalet (NPT) och den
globala icke-spridningsregimen som helhet. Till
skillnad från dagens amerikanska kärnvapendel-
ning inom Nato, som etablerades före NPT,
skulle nya europeiska arrangemang vara svåra att
förena med avtalet.
►
Vilket är ditt bästa argument mot kärnvapen-
avskräckning?
Vi kan helt enkelt inte veta om den fungerar. På-
ståendet att kärnvapen har förhindrat krig mellan
kärnvapenstater bygger på antaganden som inte
kan bevisas och som bortser från andra faktorer.
Samtidigt finns det väl dokumenterade till fällen
då världen varit farligt nära en kärnvapen kata-
strof.
Avskräckning är därför ett ytterst riskfyllt
och instabilt säkerhetskoncept som vilar på anta-
ganden om rationalitet, psykologi och förutsäg-
barhet, men som ofta framställs som en säker-
hetsgaranti. Att beskriva kärnvapenavskräckning
så är vilseledande; snarare bör den förstås som
ett högriskspel som kan fungera, men lika gärna
kan misslyckas.
Det finns inga enkla alternativ som omedel-
bart kan ersätta kärnvapen med en ny, absolut
säkerhetslösning men det innebär inte att ned -
rustning kan skjutas på framtiden i väntan på
ett idealiskt säkerhetsläge. I stället behöver
arbetet med kärnvapen nedrustning bedrivas i en
komplex och konfliktfylld värld, med insikten att
kärnvapen inte är en garanti för säkerhet, utan
ett riskfyllt antagande.
■
Avskräckning som
säkerhets koncept
är ytterst riskfyllt
och instabilt
INTERVJU
↑
Ambassadör Alexander Kmentt är Österrikes representant till
FN i Genève. Han var en ledande aktör i framtagandet av FN:s
konvention om förbud mot kärnvapen och har skrivit boken ”The
Treaty Prohibiting Nuclear Weapons - How it was Achieved and
Why it Matters”.
Farligt tomrum när
Nya START löpt ut
Den 5 februari löpte Nya START ut – det sista
bilaterala kärnvapenavtalet mellan Ryssland och
USA. Avtalet har sedan 2010 satt ett bindande
tak för ländernas strategiska kärnvapenarsena-
ler. När det nu upphört står världen för första
gången på över 50 år utan ett bilateralt nedrust-
ningsavtal länderna emellan.
Nya START har begränsat antalet utplace-
rade strategiska kärnvapen till 1 550 och bidragit
till ökad transparens genom inspektioner och
datadelning. Avtalet har varit satt på paus sedan
2023, men båda länderna har uppgett att de
fortsatt följa begränsningarna.
När avtalet nu löper ut försvinner de juri-
diskt bindande begränsningarna för kärnvapen-
arsenalerna, samtidigt som risken för kapprust-
ning, misstänksamhet, eskalering och misstag
ökar.
USA och Ryssland kontrollerar tillsammans
omkring 90 procent av världens kärnvapen.
”
Avskräckningens
attraktionskraft
är begriplig, men
det saknas garan
tier för att den ger
den säkerhet som
påstås.
Kärnvapen avskräckning –
gör det oss tryggare?
Missade du vårt webinar Kärnvapenavskräck-
ning – gör det oss tryggare? Ingen fara – du kan
se inspelningen i efterhand på vår YouTubekanal
@lakaremotkarnvapen. Josefin Lind, general-
sekreterare för Svenska Läkare mot Kärnvapen,
samtalade med Beatrice Fihn, tidigare chef för
ICAN och numera chef för Lex International,
om kärnvapenavskräckningens logik och roll i
dagens säkerhetspolitiska läge och och om den
verkligen gör Sverige säkrare.
→
Se inspelningen här: https://youtu.be/VqYIKUpFyIk
WEBINAR
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #182
9
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #182
8
D
el sju i vår serie om kärnvapenstater-
nas arsenaler, och vad som skulle
hända ifall dessa stater attackera-
des med kärnvapen, fokuserar på Kina. I
nummer 181 gick vi igenom Storbritanniens
kärnvapen arsenal och i tidigare nummer kan
du läsa om Frankrikes, USA:s, Indiens, Pakis-
tans och Rysslands kärnvapen.
Kinas arsenal
Kina har världens tredje största kärnvapenarse-
nal och arsenalen expanderar snabbast i världen
och bidrar till oro för omvärlden. Enligt Federa-
tion of American Scientists (FAS) har Kina under
de senaste fem åren tagit i bruk flera nya typer
och fler antal kärnvapen än någonsin tidigare.
Kunskapen om Kinas kärnvapenprogram bygger
till stor del på satellitövervakning från bland
annat Pentagon då Kina aldrig
har offentliggjort storleken på
kärnvapenarsenal och inte heller
infrastrukturen runt kärnvapen-
arsenalen.
Det är statliga företag som
producerar Kinas kärnvapen,
främst China National Nuclear
Corporation (CNNC) och China
Aerospace Science and Techno-
logy skriver ICAN i rapporten
Hidden Costs: Nuclear Weapons
Spending in 2024.
Kina innehar världens största kärnvapen, mätt
i sprängkraft, vilket är cirka 4,5 megaton. Som
jämförelse har den kraftfullaste bomben i USA:s
arsenal en sprängkraft på omkring 455 kiloton,
medan Rysslands största uppskattas till mellan
500 och 800 kiloton. Om ett kärnvapen på 4,5
megaton skulle detonera över Stockholm skulle
glasrutor krossas så långt bort som i Södertälje
och Märsta, och hela huvudstaden i princip slås ut.
I dagsläget beräknar FAS att Kina har runt
600 kärnvapenstridsspetsar i sin arsenal, dessa
är fördelade på landbaserade ballistiska missiler,
havsbaserade ballistiska missiler och bombplan.
Enligt beräkningar av Nuclear Weapons Ban Mo-
nitor, som tas fram varje år av Norsk Folkehjelp,
motsvarar den sammanlagda sprängkraften för
Kinas kärnvapenarsenal lika mycket som 18 630
Hiroshimabomber.
FAS skriver i sin rapport om Kinas kärnva-
pen från 2025 att majoriteten av de kinesiska
kärnvapnen förvaras i dag separerade från sina
vapenbärare. Landets kärnvapen är placerade i
militära förråd. Inom fyra år bedöms Kina att ha
över 1 000 stridsspetsar, som då dessutom vän-
tas vara utplacerade på en högre beredskapsnivå.
Kärnvapendoktrin och strategi
Det var inte förrän 1992 som Kina gick med
i Icke-spridningsavtalet (NPT). Eftersom landet
utvecklade kärnvapen innan NPT förhandlades
fram 1968 så definieras landet
som en officiell kärnvapenstat, i
utbyte mot att de ska nedrusta
sina kärnvapen. Precis som
Ryssland och USA har Kina un-
dertecknat men inte ratificerat
det fullständiga provstoppsavta-
let (CTBT).
Kinas kärnvapendoktrin
och strategi har sedan landet
skaffade kärnvapen 1964 byggt
på en så kallad no first use-policy,
vilket innebär att Kina förbinder
sig att aldrig vara först med att använda kärn-
vapen. Landet har ofta framställt sitt kärnva-
penprogram som ett nödvändigt svar på andra
kärnvapenstaters arsenaler och som en strategisk
motvikt snarare än ett offensivt verktyg.
Forskare vid FAS pekar samtidigt på en
växande osäkerhet kring om och under vilka
omständigheter Kina faktiskt kan komma att
använda kärnvapen, trots den uttalade policyn.
FAS uppger att kinesiska tjänstemän tidigare
i privata sammanhang har framhållit att Kina
förbehåller sig rätten att använda kärnvapen om
Av Clara Gullman Levin
Kinas kärnvapen
”
Kina innehar
världens största
kärnvapen, mätt
i sprängkraft,
vilket är cirka
4,5 megaton.
KÄRNVAPEN STATERNAS ARSENALER OCH DERAS POLITIK
ARTIKELSERIE
landets kärnvapenstyrkor skulle angripas med
konventionella vapen.
I sin nationella försvarspolicy betonar Kina
att landet aldrig kommer delta i en nukleär
kapprustning och att kärnvapenkapaciteten hålls
på en miniminivå som krävs för landets säker-
het. Men den pågående militära upprustningen
ger en annan bild.
Enligt en rapport från Pentagon så genom-
för den kinesiska armén övningar i ”stridsbe-
redskap” och ”hög beredskap” i syfte att utse
en missilbataljon som är redo för snabb upp-
skjutning. Även det anses vara en förändring i
landets operabilitiet.
Humanitära konsekvenser
I ICAN:s rapport No place to Hide: Nuclear
Weapons and the collapse of health care systems
(2022) beskrivs ett scenario där ett kärnvapnen
med en sprängkraft på 100 kiloton sprängs över
Peking. 1,2 miljoner människor skulle skadas
och behöva vård, men bomben skulle slå ut
majoriteten av sjukhusen och varje läkare skulle
behöva behandla 33 patienter samtidigt.
Mellan 1964 och 1996 genomförde Kina
minst 45 kärnvapentester, varav 23 var atmos-
färiska, vid sjön Lop Nor i nordvästra delen av
landet. Det finns inte mycket information om
de kinesiska kärnvapentesterna och inte heller
om konsekvenserna efter testerna, trots att det
i regionen bor cirka 20 miljoner människor
från ett antal olika etniska grupper, framför
allt uigurer, kazaker och mongoler, vilka kan
ha påverkats av provsprängningarna på olika
sätt. Det finns inga officiella dokument om hur
testerna påverkade befolkningen eller miljön.
I Norsk Folkehjelp nya publikation Is it
Safe? från 2025, skriver de om hur ögonvittnen
har beskrivit de radioaktiva moln som uppstod
efter testerna: ”’I tre dagar var det som om
himlen regnade ner på marken. Ingen sol, ingen
måne.’ När barnen frågade sina lärare fick de
svaret att det berodde på en storm på planeten
Saturnus.”
Beräkningar av forskare på ett japanskt
universitet i Sapporo menar att runt 194 000
människor i regionen ska ha dött till följd av
strålsjuka på grund av kärnvapentesterna. Mel-
lan 1990 och 2000 hade antalet människor som
har drabbats av cancer i regionen fördubblats
och det är svårt att få tillgång till sjukvård på
grund av utbredd fattigdom.
Kostnad
Det finns inga officiella uppgifter på hur mycket
Kinas kärnvapen kostar. I rapporten Hidden
Costs: Nuclear Weapons Spending in 2024 har
ICAN gjort en uppskattning av utgifterna och
beräknar att Kina spenderade 115 miljarder
svenska kronor på sina kärnvapen under året.
Detta motsvarar FN:s budget under 3,5 år.
■
Referenser
Bulletin of the Atomic Scientists 2025, VOL. 81, NO. 2,
135–160, Kristensen, H. M., Korda, M., Johns, E., & Knight
Boyle, M., Chinese nuclear weapons 2025,
https://doi.org/10.1080/00963402.2025.2467011
Norsk Folkehjelp, Is it Safe? 2025
ICAN, Hidden Costs: Nuclear Weapons Spending in 2024
ICAN, No place to hide: nuclear weapons and the collapse
of health care systems 2022
Scientific American, Zeeya Merali ”Did China’s Nuclear
Tests Kill Thousands and Doom Future Generations?”, 2009
↑
Den kinesiska kärnvapenarsenalen växer i snabb takt och skapar
oro i omvärlden. Landet är inte transparent med varken innehav,
kostnader eller humanitära konsekvenser av sina provsprängningar.
Informationen bygger på antaganden och satellitövervakning.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #182
11
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #182
10
B
oston Review publicerade 2024 en
artikel med rubriken ”Utpress arens
Doktrin – Om kvarhåll andet av USA:s
kärnvapenavskräckningspoli tik” av Elaine
Scarry, prisbelönt samhällsdebattör och
professor i engelsk och amerikansk litte ra-
tur. I artikeln utmanar hon USA:s strategier
och antaganden som ligger till grund för
den förda kärnvapenav-
skräckningspolitiken och
dess föreställda logik. En
logik som vid en närmare
granskning visar sig ha
stora och iögonfallande
brister.
Ett centralt antagande
bland förespråkare för den
förda avskräckningspoliti-
ken har varit att teorin om
Mutual Assured Destruction
(MAD) bygger på idén
om rationella aktörer. Den
utgår från spelteori, som
med hjälp av matematiska
modeller förklarar hur
rationella beslutsfattare
agerar i strategiska situa-
tioner. En av de främsta
utvecklarna av spelteori var
nobelpristagaren Thomas
Schelling. Spelteorin var
ursprung ligen en abstrakt
konstruktion men gavs av
Schelling ett verklighetsmaterial att använda
teorierna på – kärnvapenkriget. Schelling är en
av dem som ivrigt förespråkat avskräckningsmo-
dellen och vars arbete ofta citeras som belägg för
att strategin har fungerat. Enligt Elaine Scarry
däremot är avskräckning ”baserad på en lång
rad ogrundade antaganden, obevisbara påståen-
den och logiska motsägelser”.
Kritik från oväntat håll
General George Lee Butler, tidigare chef för
USA:s kärnvapenstyrkor under kalla kriget, har
efter sin pension varit öppet
kritisk till kärnvapen och
avskräckning. Han identi-
fierade åtta brister i kärn-
vapenavskräckningens teori
och praktik:
1. Avskräckning strider
mot det viktigaste målet för
nationell säkerhet: att säkra
den egna nationens överlev-
nad. I stället för att skydda
landet utsätter den det för
stora risker. Hela strategin
bygger på antagandet att människors bedömningar
och beslut alltid är korrekta – något som historien
visar inte stämmer.
2. På den mest grundläggande psykologiska
nivån är avskräckning bristfällig då den utgår från
att båda sidor i en kärnvapenkonflikt försöker sätta
sig in i motståndarens position vilket i själva verket
inte sker. Avskräckning förutsätter att antagonister
tror att de är kapabla att förstå den andres tänkan-
de. Men då ledare inte är rationella undviker de i
stället ofta att förstå varandra.
3. Om avskräckningen misslyckas så är konse-
kvenserna oacceptabla. För vid ett misslyckande
kan hela befolkningen gå förlorad. Jorden förgiftas
och invånare skadas för generationer framåt – allt
förstörs. Avskräckning äventyrar inte bara natio-
nens öde utan civilisationens själva mening.
4. Det finns en grundläggande motsägelse
i avskräckningstänkandet. Strategin bygger på
förmågan att slå tillbaka efter ett angrepp (andra-
slagskapacitet). Men för motståndaren kan denna
förmåga se ut som en beredskap för ett första
angrepp. Det leder till att båda sidor rustar upp yt-
terligare – och det som ska förhindra krig riskerar
i stället att öka misstänksamheten och spänning-
arna.
5. Avskräckning förmår inte sätta gränser för
kärnvapenländernas arsenaler. Lockelsen i att
utöva avskräckning är omåttlig. Detta skapar en
oförutsägbar kapprustning och ökar risken för
felbedömningar.
6. Det finns en grundläggande moralisk
förvillelse i teorin. Finns det något tydligare
exempel på felaktig tro på avskräckning än att
använda kärnvapen som svar på hot från massför-
störelsevapen? Vad kan egentligen rättfärdiga att
massförstörelsevapen används? Och är det rimligt
att hålla ett helt lands befolkning ansvarig för en
ledare som fattat galna beslut?
7. Före några missiler ens avfyrats och befolk-
ningar dödats, förstör avskräckning sinnena hos
de som dryftar och debatterar begreppet ”av-
skräckning”. Begreppet och det övermodiga språ-
ket i samband med tal om kärnvapenavskräck-
ning skadar individer eftersom de talar till våra
mörkaste instinkter. De korroderar vår känsla för
mänskligheten, bedövar vår förmåga till moralisk
upprördhet, och gör det ofattbara tänkbart.
8. Avskräckningsteorin uppmuntrar till kärn-
vapenspridning. Om avskräckning gör världen
säkrare, så borde fler länder ta efter. Således upp-
muntrar avskräckning inte bara till spridning av
kärnvapen utan till kärnvapenländers tillverkning
av allt fler vapen.
Hur kan en verklig förändring
åstadkommas?
Butler nämner aldrig spelteorin, men i sin argu-
mentation använder han ord som ”trick” och
”hasardspel”. Dock nämner han att avskräckning
i teori och praktik framhålls i ljuset av en ”aura
av nytta” som en slags semantisk täckmantel.
Scarry använder orden ”aura of peacekeeping”.
Efter det att Scarry ställt Butlers åtta brister
i relation till Schellings skrifter avslutar hon sin
artikel i en slutsats: Thomas Schellings Nobel-
prisbelönade skrifter klargör fullständigt den
sanna och verkligt ohyggliga karaktären hos de
Avskräckningens
bristande logik
förhandlingar som är inbäddade i avskräckning.
De bekräftar bara de åtta brister som identifiera-
des av general Lee Butler i hans fördömande av
avskräckningens teori och praktik.
Att nedmontera alla kärnvapen världen över
behöver inte ta lång tid, men för att åstadkomma
detta behöver den mentala arkitekturen för av-
skräckning ändras.
Butlers åtta brister hjälper oss att förstå vad
som behöver förändras inom en snar framtid,
nämligen den mentala arkitekturen för avskräck-
ning. Följande fråga behöver ställas: Hur kan
en verklig förändring åstadkommas? En början
skulle kunna vara att forskare inom interna-
tionella relationer lyfter fram former för global
dialog mellan kärnvapenländer och identifierar
makthavare som kan åstadkomma en förändring
i den mentala arkitekturen när det gäller av-
skräckning.
Det vore välkommet om de åtta brister som
Butler identifierat och som Scarry i sin artikel
belyser, kan bidra till en fördjupning av vad
avskräckningsteorin och dess praktik egentligen
innebär. De åtta bristerna ger en insikt om att en
mental omställning krävs för att åstadkomma en
kärnvapenfri värld.
■
Referenser
Boston Review 26 september 2024
“The Extortionist’s Doctrine – On the persistence of U.S.
nuclear deterrence policy.” Av Elaine Scarry, professor i
Aesthetics and the General Theory of Value vid Harvard-
universitetet.
www.bostonreview.net/articles/the-extortionists-doctrine
↑
Elaine Scarry är pro-
fessor vid Harvard och
har bland annat skrivit
boken ”Thermonuclear
Monarchy: Choosing
between Democracy and
Doom”.
↑
Thomas Schelling
tilldelades Nobelpriset i
ekonomi 2005.
Av Elisabet Södersten, MSc Psykolog och medlem
i SLMK:s vetenskapliga råd
↑
General George
Lee Butler har efter sin
pensionering arbetat för
kärnvapennedrustning.
”
Att nedmontera alla
kärnvapen världen över
behöver inte ta lång tid,
men för att åstadkomma
detta behöver den mentala
arkitekturen för avskräck
ning ändras.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #182
13
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #182
12
D
e senaste årens händelser har väckt
liv i frågan om stabiliteten i de gamla
säkerhetsarrangemangen kan kvar-
stå. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina
i februari 2022 innebar en allvarlig chock för
Europa. Krigets omfattning, varaktighet och
enorma mänskliga lidande har fått många
stater, särskilt i Europa, att ifrågasätta befintliga
och söka nya säkerhetsarrangemang.
Sverige och Finland anslöt skyndsamt till Nato,
som traditionellt setts som en garant för säker-
heten i Västeuropa. De upptäckte dock att det
inte riktigt blev som tänkt
1
och att den säker-
hetsgaranti som alliansen ger inte är tillräckligt
stark.
Den mest synliga delen av Natos säkerhets-
garanti har alltid varit USA:s åtagande att täcka
Europa med ett ”kärnvapenparaply”, vilket inne-
bär att USA i extrema fall skulle vara berett att
använda kärnvapen för att skydda sina alli erade.
Men att USA skulle riskera en kärnvapenkon-
frontation med Sovjetunionen eller Ryssland för
att skydda en allierad har alltid setts som tvek-
samt. Det mest kända ifrågasättande av detta var
president de Gaulle, som på 60-talet frågade om
USA skulle vara berett att offra New York för att
rädda Paris. Med Trump-administrationen i Vita
huset ställer européerna inte ens denna fråga
idag, troligen av rädsla för att få ett ärligt svar.
Europeiskt kärnvapenparaply
De två europeiska kärnvapenmakterna i Nato,
Frankrike och Storbritannien, är i dagsläget inte
riktigt i stånd att ersätta USA:s kärnvapenpara-
ply. De har föreslagit att de skulle överväga att
göra det, men de kan inte undvika samma fråga
tillbaka. Även om fransmännen stolt insisterar
på att de skulle vara beredda att offra Paris för
att rädda Paris, är det verkligen tveksamt om de
skulle göra det för att rädda Tallinn eller Helsing-
fors.
Det är därför inte förvånande att vissa europe-
iska länder har börjat överväga att skaffa egna
kärnvapen. Tjänstemän har i stort sett undvikit
att säga detta direkt, men experter har lagt fram
alla möjliga förslag i denna riktning. Detaljerna i
dessa förslag varierar, men det som förenar dem
är tron att kärnvapen skulle fungera som en troll-
stav som löser alla problem nästan omedelbart.
Ett nytt inslag i debatten är idén om att bygga ett
”nordiskt kärnvapen” genom en koalition mellan
Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.
2
Som ofta är fallet med sådana här förslag
innehåller det många löften om ansvarsfullt be-
teende, beskrivningar av logistiska arrangemang
och detaljer om godkännandemekanismen. Det
saknar dock svar på den centrala frågan: Hur
skulle ett nordiskt kärnvapen mer exakt göra
Nordens invånare mer säkra?
Det scenario som idéförfattarna har i åtanke
och vill förhindra är en rysk aggression mot de
nordiska staterna. Antagandet är att Ryssland,
som kärnvapenstat, antingen skulle kunna an-
vända hot om kärnvapen eller faktiskt använda
kärnvapen för att bryta försvararnas vilja att göra
motstånd och säkra segern på sina villkor. Detta
är naturligtvis ett oroande scenario.
Problemet med detta antagande är att kriget
i Ukraina har visat att det är ett felaktigt anta-
gande. Ryssland har varken lyckats skrämma
Ukraina till kapitulation eller använt kärnvapen
för att avsluta kriget på fördelaktiga villkor.
Av Pavel Podvig, chef för projektet
Russian Nuclear Forces
Man försökte visserligen trappa upp
den nukleära retoriken, men upptäckte
snart att kärnvapen har liten effekt på
slagfältet och att nukleära tvångsåtgärder
kräver ett trovärdigt hot om att attack-
era städer och döda ett stort antal civila.
Insikten om denna verklighet ledde till
ett starkt och enat motstånd från det
internationella samfundet, som entydigt
förklarade att kärnvapenhot är oaccepta-
bla.
3
I slutändan har Ryssland insett att
de mycket höga politiska kostnaderna
för kärnvapenhot har gjort kärnvapen i
praktiken oanvändbara.
Egna kärnvapen höjer risken
att bli utsatt för hot
Det paradoxala i situationen är att den
politiska kostnaden inte skulle ha varit
lika hög om Ryssland hade stått inför
en kärnvapenbestyckad motståndare,
såsom de nordiska staterna om de vore
beväpnade med kärnvapen skulle vara. I
detta fall skulle kärnvapen bli verktyg för
hot och militärstrategi och en avgörande
hantering av eskaleringsituationen som kan
komma att uppstå. Kärnvapenhot skulle staplas
mot varandra i en makaber tävling om vem som
kan hota att döda fler människor än sin motstån-
dare. Detta är förmodligen inte en tävling som
de nordiska länderna skulle vilja delta i.
Det kan verka som om enbart innehavet
av kärnvapen garanterar att en aggression kan
avskräckas på ett tillförlitligt sätt. Det är inte
nödvändigtvis så. För det första behöver aggres-
sionen inte ta formen av en fullskalig invasion av
det slag som Ryssland inledde i februari 2022.
Den kan ligga närmare övertagandet av Krim
och händelserna i östra Ukraina 2014. Även om
Ukraina hade haft kärnvapen vid den tidpunk-
ten fanns det inget rimligt sätt att använda dem.
Även i ett fullskaligt angrepp 2022 skulle det
inte ha funnits några alternativ som skulle ha
gjort det möjligt att undkomma den dödliga
konkurrensen med angriparen.
Slutsatsen är att det inte finns något sce-
nario där kärnvapen kan bidra till säkerheten i
de nordiska länderna eller i andra europeiska
länder heller för den delen. Det enda en nord-
isk kärnvapenarsenal kan göra är att legitimera
kärnvapen som ett instrument för tvång och
terror, vilket bara skulle göra situationen farli-
gare och försvaret svårare. Detta betyder inte
att risken för aggression kan ignoreras. Men den
Nordiska
kärnvapen är
en dålig idé
kan och bör hanteras genom en grundlig delegi-
timering av kärnvapen, vilket vi har sett fungera
mot Rysslands kärnvapenhot. Aggressiva avsikter
bör hanteras genom att investera i att bygga upp
säkerhetsmekanismer för att minska och sedan
eliminera vapen, vare sig de är kärnvapen eller
konventionella vapen. Det slutgiltiga målet bör
vara att helt eliminera väpnade konfrontationer.
Kärnvapen är bara en meningslös distraktion på
denna väg.
■
”
Det saknar dock svar
på den centrala frågan:
Hur skulle ett Nordiskt
kärnvapen mer exakt
göra Nordens invånare
mer säkra?
Referenser
1 Dagens Nyheter, Ledare - Ingen vill diskutera svenska
kärnvapen – men vi måste,” Ledare, Dagens Nyheter, 10
januari, 2026,
https://www.dn.se/ledare/ingen-vill-diskutera-svenska-
karnvapen-men-vi-maste
2 Dagens Nyheter, “Ledare”; Johannes Kibsgaard, “Is It
Time for a Nordic Nuke?,” War on the Rocks, 26 januari,
2026, https://warontherocks.com/2026/01/is-it-time-for-
a-nordic-nuke
3 “Report of the First Meeting of States Parties to the Treaty
on the Prohibition of Nuclear Weapons,” 21 juli 2022,
https://undocs.org/TPNW/MSP/2022/6; “G20 Bali Lead-
ers’ Declaration,” The White House, 16 november 2022,
https:/bidenwhitehouse.archives.gov/briefing-room/state-
ments-releases/2022/11/16/g20-bali-leaders-declaration
↑
Det enda en nordisk kärnvapenarsenal kan göra är att legitimera
kärnvapen som ett instrument för tvång och terror, vilket bara skulle göra
situationen farligare och försvaret svårare, skriver forskaren Pavel Podvig.
↑
Pavel Podvig är en oberoende analytiker baserad i Genève, där
han driver forskningsprojektet ”Russian Nuclear Forces”. Han är också
seniorforskare vid FN:s institut för nedrustningsforskning och forskare
vid Program on Science and Global Security vid Princeton University.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #182
15
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #182
14
D
en senaste tiden har frågan om hur
och vilka kärnvapen som ska ”skydda”
Sverige blivit alltmer intensiv. Allt från
att återstarta det svenska atombombsprogram-
met till statsminister Kristerssons samtal med
Frankrikes president Macron om en fransk
kärnvapenavskräckning över Europa har före-
kommit. Vi emotsätter oss självfallet alla dessa
initiativ och ser dem i varierande grad som allt
från naiva och verklighetsfrånvända till farliga.
Det mest nyliga och det initiativ som kanske
kommer att leva kvar längst i Sverige är det
sistnämnda. Frankrikes president Macron har
initierat samtal om att deras kärnvapenarsenaler
ska utökas samt att dess förmågor ska täcka öv-
riga Europa i allmänhet och ett antal europeiska
länder, inklusive Sverige i synnerhet. En dialog
om detta och säkerhetssituationen har redan star-
tat och i skrivande stund vet vi inte så mycket om
exakt vad den innehåller eller vad exakt slutmålet
är. Macron har sagt att utplacering av kärnva-
penbestyckade franska flygplan skulle kunna ske
i utvalda länder, och att detta skulle komplettera
de utplacerade amerikanska kärnvapnen och den
utökade amerikanska kärnvapenavskräckningen,
inte vara istället för. Sveriges statsminister Ulf
Kristersson har utan riksdagens godkännande
deltagit i dessa dialoger och han säger att det
inte kommer innebära att det ändrar Sveriges
kärn vapendoktrin. Vi vet inte vad Sveriges ”kärn-
vapendoktrin” innebär men sannolikt åsyftas att
Sverige gått med i Nato utan förbehåll. Vi hoppas
på, och kommer att försöka förmå, riksdagsleda-
möter och partier att avkräva Kristersson ett
tydlig görande om vad detta innebär.
Låg transparens och brist på demokratisk för-
ankring brukar ofta omgärda kärnvapen och så
är även fallet denna gång. I tidigare nummer av
Läkare mot Kärnvapen (nr. 171) beskrev vi hur
Belgiens utrikesminister försäkrade parlamentet
att inget förbud mot kärnvapen behövs då det
aldrig skulle bli aktuellt men att det sedan bara
ett år senare placerades amerikanska kärnvapen
på Belgiens territorium. Än så länge har regering-
en inte informerat utrikesutskottet, inte haft en
debatt i riksdagen och inte på något sätt förankrat
eller informerat med detaljer om deras diskussio-
ner eller målbild för samtalen med Macron. För
att inte tala om hur otydligt de har uttalat sig i
media om detta till allmänheten.
Statsminister Kristersson hävdar att han har haft
goda samtal med Socialdemokraternas parti-
ledare Andersson medan hon hävdar att ingen
förankring har skett. I media har kritik mot dessa
samtal och risken för utplacering kommit från
både Vänsterpartiet och Miljöpartiet, medan
Socialdemokraternas kritik framförallt har
fokuserat på att inga kärnvapen får utplaceras i
Sverige. Hur Socialdemokraterna ställer sig till
den utökade franska kärnvapenavskräckningen
och samtalen i stort är mer oklar.
I Dagens ETC den 3 mars varnar Vänster-
partiets utrikespolitiska talesperson Håkan Sven-
neling
för att en följd kan bli att fler länder skaffar
kärnvapen på sikt. Han fortsätter med att påtala
att ”Även om regeringen säger att kärnvapen i
fredstid inte ska vara stationerade på svenskt ter-
ritorium undergräver samarbetet med Frankrike
icke-spridningsavtalet (NPT). Sverige bidrar till
att öka tilltron till kärnvapen och minska tilltron
till de konventioner som reglerar kärnvapen.”
Svenneling kritiserar även Socialdemokraterna
och menar att de ”... bär en del av ansvaret för
att regeringen nu öppnar för kärnvapensamar-
bete med Frankrike. När Sverige ansökte om
Natomedlemskap ville Vänsterpartiet lagstifta
mot kärnvapen på svensk mark, vilket S ansåg
inte behövdes.”
Miljöpartiet kritiserar också regeringens
samtal i samma artikel. Partiets försvarspolitiska
talesperson Ulf Holm påpekar de stora kostnader
detta skulle medföra och säger ”Frankrikes eko-
nomi är inte bra. Det kanske är så att Macron i
det läge som finns nu passar på att mjölka andra
länder på pengar, säger han. Att regeringen fört
dialog med Sverigedemokraterna och Socialde-
mokraterna räcker inte, anser Ulf Holm. Han
menar att frågan har en sådan dignitet att den
borde diskuteras av alla partier i försvarsbered-
ningen. – Nu rusar Ulf Kristersson iväg och sä-
ger ”ja vi ska vara med”. Jag tror det är en farlig
väg för Sverige.”
Socialdemokraternas utrikespolitiska tales-
person Morgan Johansson säger i samma artikel
i Dagens ETC ”... beklagar att Frankrike ska
utöka sin arsenal och varnar för att det bidrar till
en kapprustning där flera länder tillverkar fler
kärnvapen. Men han är inte säker om S skulle
avbryta kärnvapensamtalen om de vinner valet i
höst. – Vi vet inte ens vad det är för samtal eller
om de kommer att vara aktuella till hösten. Det
återstår väl att se.”
■
”
Låg transparens och
brist på demokratisk för
ankring brukar ofta om
gärda kärnvapen och så är
även fallet denna gång.
Av Josefin Lind
Ska franska kärnvapen
placeras i Sverige
Referenser
Dagens ETC
www.etc.se/inrikes/oenighet-om-nya-kaernvapensamarbetet-
v-ger-s-del-av-ansvaret
SVT
www.svt.se/nyheter/inrikes/sa-tycker-riksdagens-partier-om-
karnvapen
Vad anser riksdagspartierna om
Sveriges del aktighet i europeisk
kärnvapenavskräckning?
M, SD, KD och L är positivt inställda
till Sveriges del aktighet i europeisk
kärnvapenavskräckning. C är positiva till
kärnvapendialog med Frankrike.
MP och V är tydliga motståndare till
Sveriges del aktighet i europeisk
kärnvapenavskräckning.
S har en oklar inställning till
Sveriges del aktighet i europeisk
kärnvapenavskräckning.
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #182
17
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #182
16
NOTISER
Avgörande översyn av icke-
spridningsavtalet i vår?
I april-maj sker den 11:e översynskonferen-
sen av icke-spridningsavtalet. Avtalet som
redan tidigare stod under stark press och inte
kunnat enas om ett slutdokument på de se-
naste två översynskonferenserna står nu inför
än värre utmaningar. Med Europas ökade
tilltro till kärnvapen och diskussioner om en
utökad fransk kärnvapenavskräckning med
potentiellt utplacering av franska kärnvapen-
bestyckade flygplan i Europa är vår oro inför
avtalets framtid stark. När varken kärnvapen-
staterna eller de europeiska Natoländerna
respekterar avtalets paragrafer och andeme-
ning är det svårt att se hur avtalet ska kunna
fortsätta att med trovärdighet kallas en
hörnsten i nedrustning och icke-spridning.
Därtill blir det svårt att se hur Sverige med
trovärdighet ska kunna kräva nedrustning
och icke-spridning i andra regioner. Vi kom-
mer att bevaka mötet på plats i New York så
håll utkik på sociala medier, skriv upp dig på
vårt nyhetsbrev och läs kommande nummer
av tidningen!
I värsta fall – konferens om
läkares ansvar
Vi var flera från föreningen som deltog på
Norska Läkare mot Kärnvapens endagskon-
ferens i Oslo på temat beredskap och läkares
ansvar. Titeln var I verste fall – Leger i krig og
krise. Syftet med dagen var att vidareutbilda,
informera och engagera läkare och andra
intresserade i frågor som rör kärnvapen och
medicinsk beredskap.
Konferensen samlade en rad talare med
olika erfarenheter. Flera delade med sig av
sina erfarenheter från arbete i fält under krig.
Folk och Försvars
rikskon ferens i Sälen
Vår generalsekreterare Josefin Lind deltog
sedvanligt på Folk och Försvars rikskonfe-
rens i Sälen i januari. Det är fortsatt ett vik-
tigt forum för att träffa människor vi annars
har svårt att få till möten med samt att ställa
frågor till talarna.
Syftet är både för att få svar på viktiga
frågor men också för att inför talare och
åskådare belysa komplexiteten med kärn-
vapen och påvisa att frågan om att stå bakom
kärnvapenavskräckning också måste innebära
en beredvillighet att använda kärnvapen,
med masskatastrof som följd.
Svaren från statsminister Kristersson och
partiledare Andersson var också sedvanligt
otydliga men icke-svaren är också ett tecken
på att våra frågor är viktiga och angelägna att
fortsätta ställa.
Vi fick också ta del av ett starkt vittnesmål
från Hinamoura Morgan Cross, aktivist och
politiker från Tahiti i Franska Polynesien. Hon
berättade om hur de franska kärnvapenprov-
sprängningarna fortsatt påverkar människor
och miljö i regionen och hennes arbete med att
få upprättelse och erkännande från Frankrike.
Vi som deltog uppskattade konferensen
stort och den bidrog till både kunskapsut-
byte och fördjupad förståelse för kärnvapnens
medicinska och humanitära konsekvenser.
SVT:s Politikbyrån:
Atombomb i Sverige
Ska Sverige tillåta kärnvapen på sitt territorium
eller rentav utveckla egna? Frågan diskuterades i
programmet Politikbyrån på SVT den 11 mars.
I programmet medverkade förutom SVT:s
inrikespolitiska kommentator Mats Knutsson
även Beatrice Fihn, tidigare chef för ICAN, samt
Johannes Kibsgaard, överstelöjtnant från Norge.
Kibsgaard argumenterade för ett nordiskt kärn-
vapenprogram, ett förslag som i Norge har mött
omfattande kritik. Beatrice Fihn lyfte i program-
met i stället fram att världen redan är allt mer
osäker och avskräckningens absurda logik.
↑
Hur kan läkare arbeta i krig och kris och hur kan vi arbeta förebyg-
gande utifrån den kunskap som finns tillgänglig? Det var en fråga som
diskuterades på konferensen.
Referat fra Landsmødet i
DLMK 22/11 2025
Mødet samlede fire deltagere. Formandens beret-
ning omhandlede politisk arbejde mod atomvåben,
internationalt samarbejde og fravalg af dyre konfe-
rencer. DLMK har deltaget i konferencer om åbenhed
i forskning og atomvåbens konsekvenser, herunder
den åbne konference “An Open World” i Køben-
havn, som markerede 75-året for Niels Bohrs åbne
brev til FN og satte fokus på spændingen mellem
forskningsåbenhed og nutidens sikkerhedspolitiske
begrænsninger. Deltagelse i den internationale ver-
denskongres i Nagasaki blev fravalgt af økonomiske
og praktiske grunde.
Hjemmesiden er forbedret med bedre adgang
til materialer. Der er fortsat udfordringer med at
engagere yngre medlemmer; professionel hvervning
overvejes. Det nordiske samarbejde styrkes, og der er
drøftet planer om en nordisk turné med informations-
møder i de nordiske lande om atomvåbens afskræk-
kelseslogik, med Grønland og Island som mulige
første stop. Regnskab og budget blev godkendt,
kontingent uændret. Bestyrelsen genvalgtes. Næste
årsmøde skal indkaldes med længere varsel for at
øge deltagelsen.
Foto: Norske leger mot atomvåpen | Von Kommunikasjon
LÄKARE MOT KÄRNVAPEN #182
18
N
är vi trodde att vi inte kunde komma
närmare midnatt tickar Domedags-
klockan ännu ett steg framåt. En oro
sprider sig i kroppen, är det ens möjligt? Hur
kan världens ledare vara så oansvariga?
Sedan 1947 har experterna bakom Dome-
dagsklockan justerat visaren utifrån hur nära
världen bedöms vara en global katastrof. I sina
analyser väger de in kärnvapenhot, klimatför-
ändringar, biologiska risker och
utvecklingen av artificiell intel-
ligens. År 2026 står klockan på
85 sekunder till midnatt. Så
nära har vi aldrig varit, inte ens
under kalla kriget när antalet
kärnvapen var som flest. Vad är
det som har fört oss hit?
För första gången på över
50 år står världen utan ett
bilateralt nedrustningsavtal
mellan de två största kärnvapenmakterna. Un-
der 1980-talet fanns flera avtal som begränsade
strategiska kärnvapen och reglerade missilför-
svar. INF-avtalet satte gränser för medeldistans-
robotar, vapen med relativt kort räckvidd. I dag
har dessa avtal sagts upp, ett efter ett, utan att
ersättas av nya. Den säkerhetsstruktur som en
gång höll tillbaka kapprustningen har monterats
ned.
Samtidigt växer Kinas kärnvapenarsenal
snabbt. Tillsammans med Ryssland och USA
utvecklas nya leveranssystem och allt mer avan-
cerade vapenteknologier, där vi ännu inte vet vil-
ken roll AI spelar. USA:s planer på en så kallad
”gyllene kupol”, ett omfattande missilförsvar,
riskerar att ytterligare spä på en accelererande
kapprustning i rymden.
Det är inte bara kärnvapenhotet som för
från Swedbank Humanfond
för att ni gör världen lite bättre
Anna-Karin Laurell, chef för Svensk Bankverksamhet
Stockholm 2025-02-14
Tack!
564 987,07 kr
Delas ut till Svenska Läkare Mot Kärnvapen
visaren närmare midnatt. Under 2025 har krig
fortsatt att skörda civila liv och flera konflikter
har trappats upp. Samtidigt fördjupas klimat-
krisen för varje år som går. Finns det ens något
klimatmål Sverige med säkerhet kommer att nå?
Domedagsklockan är ingen exakt förutsägel-
se. Den är en varning. En signal om att utveck-
lingen går åt fel håll. Ändå fortsätter världens
ledare att fatta beslut som fördjupar motsätt-
ningar, försvagar samarbeten
och prioriterar kortsiktig makt
framför långsiktig säkerhet.
Att klockan nu står på 85
sekunder till midnatt är ett his-
toriskt bottenläge. Det speglar
en värld där diplomati ersatts
av hot, där rustningsspiraler
accelererar och där politiska
ledare gång på gång ignorerar
konsekvenserna av sina beslut.
Kärnvapen, klimatförändringar, pandemirisker
och okontrollerad teknikutveckling samverkar i
en farlig helhet, men i stället för att bromsa fort-
sätter politiken att trycka gasen i botten.
Det är lätt att känna maktlöshet. Många väl-
jer att stänga av nyheterna, sluta ta in informa-
tion och i stället scrolla vidare. När det negativa
blir överväldigande känns flykten lockande. Men
ingenting blir bättre av att vi vänder bort blicken.
Förändring har aldrig skapats av passivitet.
Det är tungt nu, men det kan bli bättre.
Historien visar att nedrustning är möjlig, att
internationella avtal kan slutas och att politiska
kursändringar kan ske. Skillnaden ligger i viljan.
Och viljan påverkas av oss.
För en säkrare värld byggs inte av tystnad,
utan av människor som vägrar acceptera att visa-
ren fortsätter ticka mot midnatt.
■
”
Att klockan nu
står på 85 sekun
der till midnatt
är ett historiskt
bottenläge.
Domedags-
klockan visar
85 sekunder
till midnatt
KRÖNIKA
Av Clara Gullman Levin
från Swedbank Humanfond
för att ni gör världen lite bättre
Tack!
564 987,07 kr
Dela s ut til l Svenska Läkare Mot Kärnvapen
Genom ideellt, etiskt fondsparande kan du på ett enkelt sätt
bygga upp ett sparkapital med möjlighet till god avkastning,
samtidigt som du stöttar vår verksamhet och låter ditt spar-
kapital bidra till en bättre värld.
Läs mer på slmk.org/stod-oss/etiskt-fondsparande
POSTTIDNING B 03
Avsändare:
Svenska Läkare mot Kärnvapen
Norrtullsgatan 45
113 45 Stockholm
Sweden
Värva en kollega eller kurskamrat, så är du med
och ser till att vi kan fortsätta sätta press och vara
en tydlig humanitär röst för nedrustning!
Vi skickar gärna broschyrer, tidningar och
annat material till din hjälp – hör av dig till
info@slmk.org.
VÄRVA
EN KOLLEGA
SLMK.ORG/BLI-MEDLEM
Skänk två nummer
av Läkare mot Kärnvapen
till en kollega du tycker
borde bli medlem!